Idag har jag inte varit inne hos Uffe.

Han har tränat mycket idag på sjukhuset för sin hemresa.

Men vad trött han låter när han har gjort sina promenader.

Klart man är trött efter en sån stor operation. Det tar hårt på krafterna. Han trodde att man skulle vara pigg efter en operation och kunna börja jobba nästa direkt. Så han är lite chockad över att han är så trött och slut i kroppen.

Jag fick också en slags trötthet idag. Har nog sovit nästan hela dagen.

Är helt slut känslomässigt. Måste erkänna att jag inte är en stålkvinna.

Men den var underbart att få sova i alla fall.

Nu längtar jag tills Uffe kommer hem.

Ändå hoppas jag att han får stanna över helgen.

Är rädd att han åker hem för tidigt.

Han har ju starka smärtor fortfarande och magen har inte kommit igång ordentligt.

Är livrädd att det händer något här hemma. Vi har ju trots allt 4 mil till sjukhuset.

Hrmmm får nog prata med honom.

Förstår att han vill hem. Skittråkigt att ligga på sjukhus.

Han måste vara friskare innan han går ut genom dörren på avdelningen.

Så skönt att höra på hans röst att han är piggare i alla fall.

Nu ska jag läsa boken om maten igen,

Dags att rensa det han inte får äta och sen handla hem hans dietmat.

Ha en bra dag mina vänner :)

Det är så mycket som händer just nu.

Uffes sjukdom och allt.

Det är så mycket som hänt.

Man kan faktiskt förlåta.

Förlåta någon är det svåraste man kan göra.

Glömmer gör man aldrig.

Men man kan lära sig att leva med det.

Jag älskar Uffe från djupet av mitt hjärta.

Kärleken jag känner är så stark.

Varje gång jag ser honom så blir jag varm i hela kroppen.

Varje ny dag tillsammans med honom känns som vi nyss träffats.

Har alltid känt så. Varje gång han tar min hand eller smeker min kind fylls jag av lycka.

Lycka att han är min.

Jag har fått mycket skit av många när det gäller vårt förhållande.

Har blivit anklagad för mycket.

Det viktigaste är att Uffe och Jag vet sanningen.

Dom som tror på rykten och falska lögner känner inte mig och Uffe.

Om lögnerna är sanna........

VARFÖR STANNAR JAG KVAR HOS HONOM??????

Jag bryr mig inte. Inget kan dela oss åt.

Det vi har mellan oss är äkta och riktigt.

Han är mitt öde, mitt syre, mitt mirakel, min själ, min lycka,

MIN STORA KÄRLEK.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

U are my hero

Här kommer lite uppdatering för kvällen.

Uffe ringde för en stund sen. Tydligen hjälper inte tabletterna han får för smärtan. Nu ska han få morfinsprutor igen :(

Sen funkar tydligen inte tarmen (tunntarmen). Det är bara vätska som kommer och ingen avföring. Hans mage är svullen som en ballong ikväll.

Han har kräkt upp en liter mat / vätska.

Nu ska dom sätta en sond ner i magen för att den ska suga ut luft / vätska / mat som står still i magen. Den sonden ska tydligen vara kvar.

Grrrrrrr varför ska han råka ut för allt?

Idag såg jag hans rygg. Han ville jag skulle titta för han hade upptäckt blod på lakanet.

Dessa såren han han fått av tejpen när han hade kanylen i ryggen :(

Nu har dom lagt om dessa och smort in dom. Så dom inte blir värre.

Är så jobbigt och höra hans ynkliga röst i telefonen.
Saknar honom såååååååå

Hoppas allt blir bättre nu när dom tömmer hans magsäck.

I MORGON ÄR DET EN NY DAG.

Idag är det 4 dagar sen han opererades.

Han gör nya framsteg varje dag. Långsamma steg men ändå framåt.

Idag var jag hos honom i några timmar.

Fick lära mig byta stomi påsen på honom. Tvätta rent och se till att påsen var tät efter jag satt dit den.

Klart det var en obehaglig känsla. Men väldigt intressant ändå.

Sen tvättade jag av honom lite i ljumsken och ryggen.

Skönt att känna sig lite fräsch ;)

Idag har han gått i korridoren :)

Enligt läkaren får han komma hem onsdag eller torsdag. Men då måste han börja äta mer än vad han gör.

Han har ingen matlust. Tro fanken det efter en så stor operation.

Uffe ville jag skulle ta en bild på operationssåret så hans barn får se hur det ser ut.

  Jag räknade till 40 st klamrar i magen :(

Men ser väldigt fint ut.

Han har även fått sår på ryggen efter plåstren han hade. Dom har smort in såren och plåstrat om så dom inte blir värre.

Kunde tydligen inte ladda in den bilden nu. Äsch sätter in den senare.

Hoppas ni inte tyckr bilderna är stötande.

Men Uffe vill att barnen och hans vänner ska följa hans sjukdom.

är så glad att allt går framåt :)

Allt känns så overkligt.

Känns som det är en dröm. En otäck mardröm.

Fattar inte varför jag känner mig så tom.

Känns som jag vill gråta hela tiden.

Känns som jag har sorg.

VARföR?

Fattar inte vad det är som händer just nu.

Fattar inte att Uffe är så allvarligt sjuk som han är.

Vet inte hur jag ska vara just nu.

Jag vet att jag måste vara stark för hans skull.

Vet att jag har den styrkan. Ändå känns det som att jag inte har det.

Har ingen matlust.

Vet att jag måste äta för mina krafter.

Orkar inte träffa folk. Den ende jag träffar är mamma och Lena.

Men är helt slut efteråt.

För jag tvingar mig själv att skratta och vara trevlig.

Fast det enda jag vill är att skrika.

Är så hemskt att se den jag älskar bli stympad.

Se hur ont han har.

Höra smärtan i hans röst.

Önskar jag kunde byta plats med honom.

Han förtjänar inte detta.

Är det så här en anhörig känner sig ?

Är det normala känslor jag har?

Eller är jag allmänt gnällig?

I morgon ska jag vara på sjukhuset nästan hela dagen.

Ska lära mig byta stomi på honom. Lära mig mer om hans sjukdom.

Kanske bra om jag gör detta så jag kommer över min chock.

VARFÖR HÄNDER DETTA ?

Är så rädd att detta påverkar hans livsglädje.......

ÄR SÅ JÄVLA RÄDD

Många frågar varför jag rakade av mig håret.

Här kommer förklaringen.

1. Trivdes inte i min frisyr

2. Började tappa hår

3. Ville samtidigt förnya mig

Jag kommer att sätta in kort på mig nu när jag har gjort denna totala omförvandling.

Håret är nog cirka 5 mm långt :)

Det är många som kommentera det jag skriver. Även privat inne på facebook. Ni alla säger att jag ska fortsätta skriva och det tänker jag göra. Känner det hjälper mig att ventilera allt jag bär inom mig.

Ni alla betyder olika för mig. Vi har olika förflutet mellan oss.

Ni ska veta att trots vi inte har den kontakten idag som vi hade innan så betyder ni mycket för mig.

Älskar er

Här kommer lite uppdatering om Uffe

idag har jag inte varit och hälsat på. Han behövde en vilodag från oss alla.

Han har blivit lite sämre idag.

Han har problem med att äta och dricka. Det tar emot säger han.

Smärtan är enorm idag. Han fick nytt dropp för han får i sig för lite vätska.

Pratade med sjuksköterskan för jag blev så orolig att han inte äter.

Hon misstänker inte en förstoppning som tur är. Utan tydligen har han så ont att han inte klarar av att äta. Nu skulle dom sätta in ny smärtlindring som kanske kommer hjälpa. Får verkligen hoppas det.

Mat ger ju krafter att komma igång.

Idag har jag haft en lugn dag. Pysslat om mig själv lite.

Gjort glitternaglar, rakat av mig håret och Lena plockade mina ögonbryn.

Känner mig som en ny människa :)

Så Uffe blir nog chockad när han ser mig i morgon.

Kommer att sätta in lite nya kort i morgon.

Kram på er alla.

När jag var på sjukhuset igår hos Uffe fick jag en bok på 90 sidor om stomi.

Den läste jag i natt.

Det var mycket information som man ska ta in.

Bilder på hur det kan bli vid en infektion och allergi. Otäcka bilder man såg.

Läste om matintag, skötsel och känslor.

Det är många frågor som cirkulera i skallen just nu.

Jag skrev ner alla frågor jag har i natt. Ska ta med mig dessa till sjukhuset i morgon.

Känner att jag vill ha svar så jag kan hjälpa Uffe så mycket jag kan.

Han har gått från fullt frisk till handikappad.

Stomi är ett handikapp. Många ser det inte så.

Tänk er själva.

Du kommer in till sjukhuset. Frisk, har inga symptom kroppsligt att du har cancer. Vaknar stympad.

FY FAN säger jag bara.

Nu är det viktigt att vi lär oss allt vi kan om stomi och känslor kring detta. Så det blir så bra det kan bli när Uffe kommer hem.

Jag ska kontakta min kurator i morgon så jag få gå på samtal. Ventilera mina känslor.

Kan inte släppa detta att folk tycker jag gnäller.

Det finns inget som kan få mig att sluta skriva. INGET

Men jag skriver mest om känslor, tankar och fakta.

Hur kan man få det till gnäll?????

Följde en annan blogg för ett tag sen. Om en kvinna som fick svår cancer. Hon levde i 16 månader med den innan hon förlorade sin kamp.

Hennes man började blogga också.

Det var gnäll. Inga känslor från hans sida.

Han skrev hur jobbigt det var att alltid vara på sjukhus, ta hand om markservicen hemma och hur trött han var.

DET ÄR GNÄLL.

Skulle aldrig falla mig in att gnälla att jag inte får någon hjälp hemma, att jag är trött, att jag kommer sköta det mesta sen.

Min man är sjuk. Då är det min skyldighet att stött, ta hand om markservicen och TA HAND OM HONOM.

Den dagen jag gnäller hur trött jag är eller hur synd det är om mig.

DEN DAGEN HOPPAS JAG ATT NÅGON GE MIG EN FET SMÄLL.

Jag har alltid satt familjen i första rummet. Mina vänner kommer i andra rummet och jag kommer sist.

Så har det alltid varit. Kommer alltid att vara så.

Jag är sjuk. Klart jag känner att jag orkar inte så mycket varje dag.

Men trots min sjukdom ge jag min familj allt jag har.

Jag har min tumör på njuren, min tarmsjukdom och min hudcancer.

NU HANDLAR DET OM UFFE.

Jag får ta hand om mitt när Uffe är bättre och klarar vardagen.

Ni som inte gillar det ni läser.

SLUTA LÄS

Eftersom ni fortsätter att läsa......

SÅ BRYR NI ER.........

Idag ska jag inte in och besöka Uffe. Behöver en dag för mig själv.

Samla lite nya krafter.

Nästa vecka ska jag lära mig hur man sköter hans stomi och hur man byter den.

Det ser jag verkligen fram emot.

En ny utmaning i livet.

Ha en skön Första Maj.

Ett kort inlägg.

Idag fyller Monica år.

Tyvärr avled hon hastigt förra året.

Monica är mina barns farmor.

GRATTIS PÅ DIN FÖDELSEDAG MONICA OCH DU FINNS ALLTID I VÅRA TANKAR.