Äntligen är det helg igen :)

Inget jag ser fram emot egentligen.

När man inte mår bra så skiter man i vilket känns det som

Gubben jobbar hela helgen och jag blir ensam hemma. Skönt för jag känner att jag behöver vara ensam med mina tankar.

Tankar hur jag ska göra med min framtid.

Nu ska jag ta mig upp ur sängen, in i duschen och försöka bli en människa.

Funkar inte att ligga till sängs hela dagarna och tycka synd om sig själv.

Hate to feel like this..........

I kväll bröt helvetet ut.

Jag kunde inte hålla käft längre. Utan sa presis vad jag tyckte.

Hur han sårar mig med sitt sökande och smygande bakom min rygg.

Hur det får mig att må.

Han kom med sina ursäkter och lögner.

Jag blev så frusterad att jag stack ut och gömde mig i skogen.

Bröt ihop totalt.

När jag kom hem satte jag mig utanför på trappan och rökte en cigg. Han kom gående eftersom han hade letat efter mig. Han såg hur jag grät.

Som vanligt lovade han att aldrig mer såra mig. Att han ska börja ett nytt liv efter operationen. Att han ser det som en ny chans i livet.

Hur fan ska jag tro på det?
Han lovar att han ska börja om, hjälpa till mer och visa att han kan sluta.

Handlar inte om att hjälpa till hemma. Det vet han. Han jobbar och jag har aldrig begärt att han ska göra nåt hemma. Det enda jag vill är att han tar tag i sitt begär och bli vuxen någon gång.

Vet inte hur jag ska göra.

Ska jag tro på honom?

Måste tänka efter vad jag vill.

Just nu känner jag att jag inte orkar mer..........

Vill inte göra några beslut i ilska eller ledsamhet.

Trots allt älskar jag honom.

Men kan inte leva med någon som bara sårar......

Jag vet inte om jag överdriver allt.

Om jag är den enda som ser detta som ett problem.

Är allt oskyldigt?

Ska jag låta allt vara eller ska jag sätta ner foten.

Som ni vet har min man gått bakom min rygg med sitt sökande efter andra kvinnor. Vad jag vet så handlar det bara om sökande. Vet inte om han gått längre och haft sex. Hans porrsurfande och hans ringande till andra kvinnor.

Ni ska veta att jag INTE spionera på honom. Men han är så osmart och inte radera i sökfältet och han använder MIN FACEBOOK till att söka efter andra kvinnor.

Klart som fan att jag ser vad han gör när han beter sig så här.

Han trodde väl att det inte skulle synas.

Jag vet inte om jag orkar mer.

Detta får mig att må så dåligt. Att jag inte duger eller räcker till för honom. Kanske det är oskyldigt med detta sökande eftersom han inte gör något med dom. Men inte för mig. Jag tappar fotfästet, känner mig förnedrad.

Jag har alltid kört med öppna kort mot honom. Han har alla mina lösenord. Finns inget att dölja. Ibland lånar han till och med min mobil. Jag älskar Uffe av hela mitt hjärta och känner inget behov av att söka eller ragga på andra. Klart som fan att jag har fått många äckliga inviter av killar på facebook, men dom blockar jag när dom inte inser att jag är gift och inte vill flörta.

Jag är så kluven till allt.

Orakar snart inte mer.

Han fattar inte hur detta känns för mig när han söker hela tiden.

Många säger att jag ska lämna honom.

Men det är inte så lätt att bara släppa allt och gå. Vi har ändå ett liv ihop. Klart att jag funderar på att lämna honom.

Leva mitt liv utan att någon trycker ner mitt självförtroende.

Jag funderar mest att vi ska bli särbo.

Att han få känna på hur det är att leva utan sin trygghet, ingen som tar hand om honom längre.

Dom säger ju det;

Man saknar inte kossan förrän hon är ur båset.......

Hatar att brottas med alla känslor.

Varför kan han inte sluta att söka????

Jag har tagit ett beslut.

Ett beslut att sluta länka min blogg till facebook. Ni som vill följa kommer att göra det ändå.

Jag kommer även att sluta vara aktiv på facebook en tid.

Kommer inte att skriva inlägg, kommentera eller gilla.

Enda jag kommer att använda facebook till är spelen jag spelar när jag inte kan sova.

Just nu orkar jag inte vara social.

Måste hitta mig själv igen och ta beslut om min framtid.

Älskar er alla. Ni har varit underbara med era kommentarer och jag har verkligen tagit dom till mig.

Ni är fantastiska vänner.

So this is THE END.........

Förlåt att jag inte har uppdaterat bloggen.

Har tyvärr legat sjuk och är fortfarande väldigt dålig.

Ska träffa en kirurgläkare i morgon.

Fasiken jag kan inte sluta gråta och må skit.

Är så många tankar som flyger.

Värsta är nog mitt självförtroende.

Det har mannen knäckt med sitt beroende.

Hatar att se mig själv i spegeln, hatar att duscha för då måste jag se min kropp, hatar att shoppa kläder, hatar att visa mig bland folk.

Känner mig mest fet, ful och äcklig.

Hatar dessa känslor. Men får dom inte ur min skalle.

Om ni kollar min facebook. Hur många kort finns det på mig?

Inte många.

Vägrar visa upp mig och min vardag.

Sitter och funderar på vad man kan klassa som svek.

Är svek;

Smyga bakom ryggen om allt

Ljuga

Porrsurfa

Leta efter andra på dejtingsidor

Ringa och snacka i tele med tjejer

Smyga med sms

?????????????????????????????????????

Vad är svek?

Hur mycket ska man tåla?

Kan man leva med någon som håller på så här?

Ska man tro på honom/henne när dom pratar om hur mycket dom älskar personen dom lever med?

Varför kan jag inte sluta gråta i min ensamhet?

Oh, vad jag önskar ibland att man levde med någon som såg mig för den jag är. Åtrå mig, älska mig och framför allt...... EN SOM RESPEKTERA MIG

Är alla svikare?

Finns det någon som inte sviker?

Någon som lever för sin familj?

Någon som inte har behov att söka efter andra?

Hatar att alltid vara ledsen, misstänksam och framför allt......

HATAR ATT HATA MIG SJÄLV

Det har verkligen varit händelse rika dagar i lilla Lammhult.

I fredags var det besök av Kronprinsessan och Prins Daniel.

Idag brinner Folkets Hus ner till grunden.

Många minnen brinner ner tillsammans med byggnaden.

Så tråkigt är det.

Händelserikt är det hemma också.

Hunden hittar på många bus och man blir överraskad varje dag. Nu packar vi för fullt.

Tänkte vi skulle ha packat färdigt till onsdag. Vi flyttar den 15 april. Tänkte börja städa lite så det inte blir för mycket med flyttstädningen.

Usch, känner det är dags för promenaden med hunden. Kan inte glömma bort henne.

Kram på er alla

Kanske dags att börja tänka positivt. Sortera dom negativa tankarna man har och ta vara på dagen.

Ta en dag i taget och njuta av den man vaknar till

Sluta se framåt och sluta tro det värsta.

Men det är inte alltid så lätt.

Tycker att det är lättare att fastna i det negativa.

Känner mig så ledsen att man inte har så mycket stöd.

Jag har alltid ställt upp på alla när dom har det kämpigt och behövt en axel. Har lyssnat och varit bollplanket.

Nu känner jag att jag behöver detta stödet.

Har jag det?

Känns inte så.

Känns som ingen förstår mina känslor just nu.

Gråter mycket i min ensamhet.

Vill inte visa Uffe hur jag mår. Därför är jag svag när han inte ser.

Blev så glad när han kom hem idag från Göteborg. Trots det handlar om 34 timmar.

Nu börjar kampen igen. Att han inte ska se min smärta och oro.

Jag måste vara stark för hans skull.

Ljuger när han frågar hur jag mår. Har satt på masken.

Masken som utstrålar styrka.

Känner att jag måste komma ut. Jag ska ta hunden på promenad och hoppas att jag kan finna den positiva energin.

Ha en riktig härlig lördagskväll med era nära och kära.

Var rädda om varandra.

Det är bara för mycket just nu.

Måste tacka dom varma orden ni skriver i kommentarerna och inne på facebook. Dom värmer ska ni veta. Läser allt och känner en styrka genom er.

Idag har det varit en kaotisk dag.

Började med att jag vaknade av att branlarmet tjöt vid 06.40

Såg inte ett skit i hallen och köket. Märkte att min hund hade haft party i köket. Då hade hon stött till spisknappen och på den plattan låg en sax med ett plasthandtag. Det hade blivit en enorm rökutveckling.

Jag vet hur giftig sån rök är. Öppnade fönster  i hela lägenheten och sen balkongen. Satt på balkongen endast i morgonrock i 20- 30 min. Sen fick jag springa in igen för kolla om jag kunde öppna fönstren mer....

Efter 2 timmar hade röken försvunnit i lägenheten. Nu gick jag in och rev ner gardiner, duschade blommor, började tvätta, ut med mattorna och diskade om allt i diskhon.

Mitt i all jäkla röra så skulle Kronprinssessan och Prins Daniel besöka Svenssons möbler som ligger mitt emot mig. Klart som fan att jag skulle kolla. Första parkett hade man. Andra våningen och fönstret mot paraden. Tog lite kort som ni ska få se.

Sen började mitt illamående komma. Har mått skitdåligt hela kvällen. Nu har jag öppnat upp i hela lägenheten igen och kommer sova påklädd under täcket.

Jag skyller inte på hunden.

Det är vårt fel, Vi har inte haft tid med henne dom senaste veckorna. Mycket läkarebesök, oro och nu packningen. Klart som fan att hunden är kluven.

Men nu ska hon ut och motioneras varje dag.

Just nu är kl snart 03.00 som vanligt sover jag inte.

Just nu är det totalt omöjligt. Är så orolig för Uffe.

Han är i och för sig i Göteborg i natt. Han hade en beställningstur. Han behövde komma hemifrån lite.

Sitter och oroa mig för min egen hälsa också.

Men säger inget till Uffe. Nu är fokusen på honom. Inte på mig.

Helvete..... hur ska man hantera allt?

Blir så förbannad....

Min läkare lovade mig en tid nu i Mars eftesom jag har haft blodig avföring så länge nu. Helt plötsligt kan han inte förrän den 16 maj....

JAG ORKAR INTE MED HONOM...... Kan inte bråka och byta läkare nu...

Måste tänka på Uffe och att han ska bli frisk.

Vad är blod mot cancer?

Hade jag kunnat hade jag stannat under mitt täcke och bara varit.......

Här kommer kort på dagens händelse.... ha tålamod med styrkan. Tog från mig köksfönster :)