Kärleken kan vara ett helvete.

Jag träffade min man 2003 på hösten.

Det var kärlek vi första kontakten. Kändes som man träffat sin själ.

Idag när jag sitter med facit i handen finns det blandade känslor.

Känslor som blandas av kärlek och sorg.

Ibland tänker jag på hur jag kunde välja att stanna.

Hur kunde jag tillåta att bli sårad så mycket?

Varför blundade jag?

Samtidigt är jag glad att jag orkade kämpa.

För jag älskar verkligen min man.

Mina frågor är många som jag aldrig får svar på.

Varför han fortsatte att såra mig i alla år?

Varför behövdes det en cancer diagnos för att han skulle vakna?

Inse vad jag betyder och att jag finns.

Dessa tankar har börjat komma nu när jag märker att vi glider ifrån varandra.

Jag sköter hans stomi. Byter påse, tvättar och håller det rent och snyggt.

Sköter alla markservice. Känner att det är mest jag som håller kontaken med hans barn och barnens mamma.

Varför kan han inte visa mer uppskattning?

Inse vad jag verkligen gör för honom. Att jag gör allt detta för jag älskar honom.

Jag gör allt för att han ska se hur mycket han betyder för mig.

Ge han uppskattning och kärlek.

Fan vad jag låter otacksam. Men det är jag inte.

Jag är så tacksam för att han finns i mitt liv.

Han sköter sitt arbete som han älskar.

Han finns där för mina barn när dom behöver hjälp med skolarbete eller andra saker.

Det finns en som verkligen förstår mig. Hon läser min blogg och hon är den ende som jag känner att jag kan prata med.

Du vet vem du är. Skriver inga namn så det inte blir fel. Du fattar vad jag menar.

Hon är den ende som känner min man till hundra procent.

Jag älskar dig min älskade man.

Önskar bara att du kunde visa lite mer tillbaka.

Kram mina vänner <3

 

n´åke

4 september 2011 14:32

Nog vet jag hur det känns för dej, jag har läst lite mellan raderna på fb. och där ser jag att du vill hålla kärleken vid liv men din man har svårt att visa VAD han känner för dej innerst inne i sitt hjärta, tyvärr så är vi lite sådana alla "gubbar" har svårt att visa vad vi känner, men det brukar komma fram tids nog.
Jag tillhör dom som bara finns och dyker upp ibland som du säkert märkt, jag finns när du behöver en utomstående att prata med, jag ställer ALLTID upp för mina vänner.
Hoppas det löser sej för er.
Varma kramar från mej med fru..

Marie Karlsson

4 september 2011 18:23

Jag vet Åke att du alltid finns där i bakgrunden för mig. Du anar inte vad det känns skönt för mig. Veta att det finns en som håller koll på mig ;) Krama om din fru från oss i småland

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer att ha denna blogg lite nedlagd. Kommer inte att skriva så mycket på ett tag.   Känner att familjen är viktigare än denna blogg. Mycket har hänt och vi behöver bearbeta.   Hoppas ni har förståelse för detta mina vänner. K...

  Usch, jag får så dåligt samvete mot familjen. Jag kan vara knäpp och kanske lite orättvis.   Jag har alltid varit pedant. När barnen var små gick det till överdrift. Jag städade nästan alla vakna minuter på dygnet. Jag kunde till och med ...

  Idag har vi haft vår familjemöte.   Men idag var det bara jag som fick prata. Vi brukar ha våra möten där alla får prata och säga sin mening. Om det är någon/något dom är irriterade på så ska man ta åt sig och försöka lösa problemet. Al...

  Nu e det tyst och lugnt här hemma. Alla sover och endast jag är vaken som vanligt.   Nu kommer tankarna igen.   Satt faktiskt och tänkte på mig själv. Hur jag är och vad jag står idag.   Jag är nog inte lätt att leva med. Jag gnäl...

  Idag kom Emmy hem och var ordentligt dålig. Hon gick och lade sig för vila en stund. Efter någon timme kom hon och sa att hon inte kunde andas ordentligt.   Vi åkte in på en gång till jourläkarcentralen. Dom undersökte henne på en gång oc...