Alla inlägg under maj 2011
KAN MAN GÖRA SLUT MED SIN BÄSTA KOMPIS?
Läste en jävla bra artikel i en tidning idag om att göra slut med sin bästa vän.
Det är enorm smärtsam prosess att förlora sin barndomsvän eller bästa vän.
Barndomsvännen har man haft hela livet vid sin sida. Halva JAG försvann när jag förlorade min barndomsvän.
En sorg som är enorm.
Likaså med sin bästa vän.
Saknaden efter henne/honom är enorm.
Jag saknar min bästa vän som flyttade till USA. Känns som halva jag försvann.
Saknar henne så innerligt mycket.
Speciellt när jag har det jobbigt och mår så dåligt. Då har jag inte henne att luta mig mot.
Känns som jag har förlorat min tvillingsjäl.
Sist vi träffades var sommaren 2005. När jag mötte henne grät jag floder och kunde inte släppa taget.
Har inte träffat henne sen dess.
Ibland gråter jag av saknad.
Varje dag finns hon i mina tankar. Tänker på hur hon har det och hur barnen mår.
Tur jag har dom på facebook så man får följa deras liv i det stora landet.
Men inte samma sak som att ha henne vid min sida.
ÄLSKAR DIG MIN SYSTER.
Idag är det morsdag.
Måste säga att jag har haft en helt underbar dag med mina tre underbara mirakel till barn.
Dom kom med mycket kärlek och presenter.
Dom har skramlat ihop till en ny hårddisk till mig. Började gråta när jag fick den. Sen fick jag halsband där deras namn är ingraverade tillsammans med Mamma.
Ett helt underbart vackert smycke som visar kärlek. Tåren rann på min kind när jag såg smycket. Det kommer jag att bära av stolthet.
Sen lagade dom middag till mig. Oh, dom är helt underbara mina barn.
Känns så underbart att vara så älskad som jag är.
När man får kramen av dom känner man hur mycket dom betyder för mig.
Ni ska veta att ni är mina mirakel. Utan er hade jag inte varit hel. Ni ger mig så mycket glädje i livet. Ni har vuxit upp till helt underbara vackra människor. Är så stolt över att vara er mamma.
Älskar er av hela mitt hjärta.
Lotta
Andreas
Emmy
U ARE MY DESTINY
Kommer att berätta om två misstag vi gjort jag och min man.
Det handlar om fritiden.
Dom två misstagen är att vi KÖPTE husvagnen och att vi SÅLDE den.
Man fick en frihet och harmoni med husvagnsköpet. Går inte beskriva den känslan när man var ute och campade med barnen.
Det viktigaste var att vi kom så nära varandra. Spelade massa spel, pratade mycket, hjälptes åt med allt, såg mycket, träffade nya människor.
Jag var riktigt lycklig på den tiden.
Sommaren 2004 var vi i Stockholm i fyra veckor. Vilken härlig sommar vi hade då. Ungarna bodde nästan på Gröna Lund. Vi nöjt i husvagnen och på stranden. Såg mycket av stor staden.
Sommaren 2005 ställde vi upp husvagnen en hel säsong på en camping 7 mil utanför Umeå. Vilken sommar. Vi hade så roligt med våra nya vänner och Uffes chef han hade då. En gemenskap som inte gick av för hackor. Stormtrivdes på campingen. Så fort jag hade en ledig dag från jobbet körde jag till vagnen. Sov över och körde vid 4 tiden på morgonen till jobbet. Var värt att bara vara där några timmar. Ungarna stormtrivdes och hade mycket kompisar.
Sommaren 2006 beslutade vi att sälja vår älskade vagn eftersom vi hade bestämt att flytta söderut. Kände att det blev för jobbigt att ta med den.
Det värsta beslut vi någonsin tagit. Vi saknar vår älskade husvagn.
Nu undrar ni varför vi inte köper en ny.
Vi har inte råd. Jag jobbar inte eftersom jag har mina sjukdomar. Man får ingen inkomst direkt när man är sjuk.
Det lilla vi ha få vi vara rädda om.
Oh, vad jag saknar tiden med husvagnen. Speciellt när det regnar ute. Så mysigt att höra regndropparna mot husvagnstaket och mot förtältet.
Skulle kunna göra vad som helst för att ha en husvagn igen. Ha den stående på en bra camping inte långt hemifrån.
En dag kanske drömmen blir sann igen.
Vi låg och pratade om denna tiden innan i kväll.
Kände att jag ville dela med mig av denna perioden.
Så nu vet ni om våra misstag ;)
Jag vill lätta lite på trycket jag har inom mig.
Ingen fattar hur jag /vi har det egentligen.
Det som är jobbigast är att våra vänner drar sig undan.
Varför???
Inget har förändrats. Det enda är att man har många tankar och funderingar på framtiden efter Uffes operation.
Detta hände även när jag födde Lotta. Hon föddes handikappad och efter förlossningen försvann alla mina vänner på löpande band. Dom visste inte hur dom skulle hantera Lotta och vad dom skulle prata om.
Vad var skillnaden på ett handikappat barn och ett friskt barn?
Jag var ju samma Marie ändå.
Man kan jämföra vid någon som förlora en nära anhörig. Det är viktigt att vänner inte drar sig undan. Att man finns där och är som vanligt. Vill personen i fråga prata om sorgen gör dom det. Men det är viktigt att man finns där och är som vanligt så man får in vardagen i livet igen.
Samma är det för Uffe och mig.
Det är som vanligt. Fast vi har sorg att han har en sån allvarlig sjukdom som han har.
Jag känner ingen skyldighet att det är VI som ska ta kontakt med våra vänner. Att vi ska jaga och berätta hur allt är.
Vänner bryr sig och visar att dom ändå finns där trots allt som hänt.
Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu.
Orkar inte att lägga min energi på vännerna just nu.
Vill lägga allt på Uffe och mig själv.
Det som gör att jag känner mig så sviken och lurad är att många förväntar sig att jag ska ställa upp för dom när det är svårt.
VARFÖR INTE FINNAS DÄR FÖR OSS
Säger bara SKIT....................
Datan har gått sönder.... SKIT
Tur jag har en vän som lånde mig sin surfplatta.
Har inte råd att skaffa en ny data just nu :(
Uffe har hamnat i förnekelse stadiet.
Han förnekar sin operation.
Vägrar prata om den, läser inga broschyrer.
Jag har lusläst allt jag har kommit över. Försöker finna tips och råd hur vardagen ska fungera.
Idag hittade jag en gördel som håller stomi och kläder på plats. Kostar 450 kr. Jag beställde åt honom. Han bara rycker på sina axlar.
Är så glad att vi ska till hans läkare den 8 juni och då ska jag fråga om denna förnekelse han lever i.
Hur ska jag kunna hjälpa honom när han inte vill själv?
När jag kommer med förslag för att hjälpa blir det irritation. Även när vi byter stomin. Han vägrar ju att byta själv.
Förnekelse det med.
Jag har givit ett förslag till honom.
Att han går in på denna bloggen och skriver om sina känslor. Att han ventilera det han känner.
Hoppas han kommer göra det.
Nu väntar jag på att mor ska komma. Har köpt en ny DVD film.
Tänkte vi behöver skratta lite.
Filmen heter " En mor till salu"
Ha en bra dag
Vet snart inte hur jag ska hantera min läkare jag har på gastro.
Idag var jag på specialistgruppen för min fot. Hon misstänker att jag har fått ARTROS och ska till sjukgymnast. Får remiss på röntgen hemskickad.
Hon sitter och läser i min journal.
Min läkare har ändrat min diagnos utan några undersökningar.
I Umeå gjorde jag alla helvetes undersökningar och alla visade att jag har en inflammation i tunn - och tjocktarm. Fick diagnosen CROHN´S
Läkaren i Umeå ville operera bort den sjuka delen, tyvärr flyttade vi ner hit till Småland i samma veva.
Här fick jag en läkare som inte trodde på att jag har ont eller att jag är sjuk. Trots blodproverna visar att jag är sjuk.
Har gjort en enda undersökning på 4 år och det var en röntgen på magen som visade en tumör på njuren.
NU HAR HAN ÄNDRAT MIN DIAGNOS TILL
IBS
Hur fan kan han ändra min diagos utan undersökningar???????
FATTAR INGET
Jag har nog funnit den bästa hobbyn för mig.
Nagelförlängning.
Jag jobbar i Gel och Akryl
Här kommer lite bilder på vad jag gjort