Just nu sitter jag och min älskade man på balkongen och njuter av livet.Han spelar spel på sin mobil och jag bloggar på surfplattan.Så mysigt att bara slappa.Idag blir det inte något direkt inlägg.Ville bara säga att jag är lycklig.

Vi har haft helt underbara dagar tillsammans.

Lotta är i stan hos sina vänner och pojkvän.

Vi har haft hemmet helt för oss själva.

Ibland behöver man egen tid. Tid att föra oss närmre varandra.

All denna omställning som varit mellan oss med operation och stomi har tärt.

Det har funnits en slags slöja över oss som bara legat där och väntat på att falla ner i golvet och kriget skulle startas.

Ordet krig menar jag; Att vi är irriterade på varandra, avundsjuka, hållt avstånd. Att kriget skulle startas med massa onödiga ord mot varandra.

Dessa dagar har gjort att slöjan har försvunnit. Vi har pratat, umgåtts, skrattat, haft makalöst roligt tillsammans.

Jag har kanske varit en aning avvaktande mot Uffes känslor. Har inte riktigt förstått hur han mår efter operationen.

Han har också varit på avstånd. Han har inte riktigt greppat om mina känslor.

Så skönt att vi har pratat ut och funnit harmonin runt allt.

Nu ska vi bara komma tillbaka till vardagen igen.

Ut på långpromenader med våra snygga stavar :) Få igång motionen igen. Att han ska börja cykla och träna sina magmuskler innan det är dags för arbetet igen.

Men jag märker att han blir fort trött. Idag fick jag mitt vanliga ryck och storstädade huset. Bytte gardiner, duschade mina blommor och gnuggade damm.

Han tog hand om disken, vilken gör mig så tacksam. Frågade om han ville dammsuga. Först ville han sitta en stund och vila. Därför märker jag hur trött han blir. Så det är nog dags för våra promenader.

Mamma ringde innan. Tydligen är vi bjudna på middag idag.

Skönt att slippa laga maten ;)

Nu ska jag ta mig en skön behövlig dusch efter städningen.

Ha en helt underbar pingst med era nära och kära.

Familjen betyder allt för mig.

Utan dom hade jag nog inte suttit här idag.

Mina barn är mina mirakel. Dom ger mig en sån styrka och glädje i livet. Kan inte säga med ord hur mycket jag älskar dom.

Är så stolt över att vara deras mamma.

Mina barn har alltid ställt upp för mig. Stöttat mig i sorg och glädje.

Min man Uffe är min stora kärlek. Älskar honom innerligt.

Vi har alltid roligt tillsammans. Vi skrattar jämt åt varandras kommentarer. Varje gång jag ser in i hans varma ögon smälter jag. När han tar min hand så knyter magen sig av kärlek.

Känner mig nyförälskad varje morgon jag vaknar vid hans sida.

Trots allt som hänt mellan oss är han min stora kärlek.

Uffe har haft sina beskymmer med sitt beroende. Han har sårat mig mycket med att smyga och gå bakom min rygg.

Mitt i allt så vet jag att han älskar mig. Jag är så glad att vi fortsätter att kämpa för det liv vi kommer ha tillsammans i framtiden.

Uffes två underbara barn bor hos sin mamma i Umeå. Vi träffar dom bara vid stora lov. Dom betyder så mycket för mig. Älskar dessa två charmtroll.

Saknaden är så stor dom månader vi inte ses. Dom finns i mina tankar varje dag.

Tror den största rädslan är om det inte funkar i framtiden för mig och Uffe att jag förlorar kontakten med barnen. Usch, kan inte tänka den tanken. :(

Mina barns pappa och jag har en helt underbar kontakt. Vi är vänner och det funkar kanon. Är så skönt att kunna vara vänner trots skilsmässan. Vi hade trots allt arton år tillsammans och det kan man inte radera. Vår vänskap betyder mycket för mig. Känner att med honom kan jag prata om allt. Han ger mig stöd och råd. Vi hjälps åt med barnen och vi samkör alltid när beslut ska fattas. Så dom inte spelar ut oss mot varandra.

Det bästa är att mitt X och Uffe är vänner. Dom två kan ta en öl ihop, kolla på sport eller bara snacka bort några timmar.

Är helt underbart att det funkar.

Trots allt elände som finns runt om oss alla finns det en kärlek som ger oss styrka att fortsätta kämpa.

ÄLSKAR ER ALLA

Min dotter Lotta är min förstfödda.

När Lotta föddes så var min lycka total. Hon var så vacker.

Vi hade en jobbigt förlossning hon och jag. Vi höll på att dö av syrebrist. Tack vare snabba läkare gick allt bra :)

Du fick en dålig start i livet min älskade dotter.

Du föddes med Ryggmärgsbråck och vattenskalle.

Men för mig var du trots allt frisk. Har aldrig någonsin behandlat dig som en handikappad. Vet du har svårt med vissa saker och dom löser vi efter hand.

Glömmer aldrig läkarens ord när du var några veckor gammal.

Han sa att du är förlamad. Ord jag aldrig accepterade.

Vi tränade varje dag du och jag. Träningen var det roligaste du visste.

När du var 4 månade kröp du för första gången.

Så fort du var tillräckligt stabil i kroppen fick du stå på mina fötter. Du gick med mina ben och fötter varje dag. Lärde dig hur det fungerar.

När du var 3 1/2 år började du gå med stöd. Du gick med rullartor och längs väggar. Så länge du hade något att hålla i så gick du.

En dag när du hade fyllt 4 år satt du och tittade på tv. Sen reste du dig bara upp och gick mot ditt rum.

HELT PÅ EGEN HAND, UTAN HJÄLP OCH STÖD

Mina tårar rann längs kinderna när jag såg dina helt egna steg. Din glädje när du upptäckte att du gick var obeskrivlig. Du lyste upp hela rummet med din lycka i ansiktet.

Hela den kvällen gick du runt i lägenheten.

Du ville inte ens somna.

Kommer du ihåg när vi var i Lund på din årliga kontroll?

Du satt i rullstolen. Dina skenor till benen låg på golvet. In genom dörren kom ortopedläkare och barnläkaren. Dom kollade dina ben och fötter. Sen ville dom att jag skulle sättta på dig skenorna för se hur dom satt på dig.

Jag viskade till dig:

"Gumman res dig upp när jag har satt på dig dom och gå mot dörren"

Du reste dig och gick mot dörren. Läkarna tappade sina hakor. Hörde hur dom sa om och om igen

HON SKA JU VAR LAM, HON SKA INTE KUNNA GÅ

Du skrattade så hjärtligt åt dom.

Det var vår högsta vinst någonsin.

Så mycket du och jag har gått igenom gumman.

Aldrig har jag hört dig klaga. Aldrig har du gett upp.

Idag är du så självständig. Du åker buss till stan. Sover hos dina vänner. Du är ute och dansar. Du har din kille. Du har ett stort socialt nätverk runt dig.

Som idag.

Jag fick inte följa med dig när du skulle åka till Lund för kolla din shunt. Du ville klara det själv.

Vet du hur stolt jag är över dig?

Oh, gumman

Du är min stora förebild.

JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA.

Tack för att du finns i mitt liv min älskade dotter <3

Idag är du 24 år. Undrar vad alla år har tagit vägen.

Gumman sluta aldrig tro på dig själv. Du är en stark och speciell person.

U ARE MY DESTINY

Detta kanske låter hur sjukt som helst.

På något vis är det mysigt att hjälpa min man att byta sin stomi.

Det är en stund vi har gemensamt.

Då finns det inget jäkt eller några som kan störa. Utan man måste fokusera på det vi håller på med.

Man ska tvätta rent med vatten, så det inte finns någon avföring. Sen har man en speciell servett som tar bort allt klister som sitter kvar från plattan. Sen har man en bred topsy som man smetar in runt som ett extra lager hud. Under tiden har gubben vulkat plattan som ska klippas till i rätt storlek runt stomin. Klistra dit den och på med en påse.

Klappat och klart.

Vår egen speciella tid tillsammans :)

Jaha, nu ringde Lotta. Hon har varit i stan hos sina kompisar och kille. Nu är hon på sjukhuset för shunten. I morgon ska hon åka till Lund för kolla upp så det inte är en inflammation runt shunten eller ett stopp.

TROR NI JAG FICK FÖLJA MED?????

NEJ det fick jag inte. Hon vill fixa detta själv och mamma måste vara tyst. Hon är ju trots allt 24 år, men jag kommer att oroa mig till döds.

Är samtidigt så stolt över henne att hon börja klara viktiga saker ensam. Ett steg mot vuxenvärlden.

Ringer hon i morgon och säger att dom behåller henne i Lund så åker jag direkt ner och stanna där. Hon ska absolut inte ligga 23 mil ifrån oss och inte få besök.

Håller tummarna att det inte är något allvarligt och att hon åker Linnean hem i morgon eftermiddag igen.

Nu är det dags för sängen känns det som.

Läsa lite innan ögonen stängs för i natt.

GODNATT

Idag var vi på återbesök efter Uffes operation.

En lyckad dag :)

Vi träffade läkaren som opererade Uffe och stomisköterskan.

Pratade om operationen och hur det har varit efter.

Mycket positiva svar idag :)

Sen var det dags att umgås en stund med stomisköterskan. Uffe fick byta sin stomi för första gången på egen hand idag. Han tyckte det var otäckt, men lyckades.

Sen pratade vi om olika hjälpmedel.

Han får två  nya olika storlekar på stomin. En riktig liten som rymmer max 1dl avföring. Den ska han ha vid bad om han vill och vid intima stunder :) Den var så liten och söt.

Sen en mellanstor som han kan ha under dagtid som knappt syns och den tredje som han haft hela tiden är max storleken som han kan ha till natten.

Sen fick han två nya gördlar som hjälper honom hålla in stomin och att den ligger på plats när han sover.

Hon tyckte att stomin var jättefin och området runt var kanonfin. Hon berömde mig att jag har gjort ett bra arbete. Då växte jag och rodnade lite av berömmet.

Uffe gav sin läkare en flaska whiskey och ett personligt brev. Läkaren blev så rörd att det kom en tår i ögat.

Han kramade om Uffe och sa att han var en underbar människa. Han blev så glad över att bli uppskattad som läkare.

Man kan inte tacka Staffan tillräckligt för det han gjort.

Han har ju givit Uffe ett långt liv.

Ett liv utan cancer och cellgifter.

Ett lyckligt och friskt liv.

Nu har vi bara ett leende på våra läppar.

Vi möter motgångarna som kommer med glöd. En ny glöd som ger oss krafter att vinna över allt.

ÄR SÅ TACKSAM

Tror det är första natten på evigheter jag har sovit helt underbart gott.

Vaknade utvilad och lycklig.

Idag ska Uffe på sitt första återbesök efter operationen. Oh, vad vi har längtat. Frågorna är många.

Hoppas på bara positiva svar idag :)

Igår hade vi en helt underbar dag. Trots jag gjorde min hemska röntgen som medgav massor av smärta var min dag underbar.

Den var fylld med kärlek.

Ibland är det bara skönt att finnas till <3

Igår kväll kom mamma och Valle för spela lite kort. Är så roligt att spela med Valle. Han ger många härliga skratt :)

Sen kom Lena och Tina på en snabb kopp kaffe.

Stackarn hade glömt sina nycklar och Mats var inte hemma.

Tur att hon hade gjort det så man får en chans att träffa henne ;)

Nu ska jag göra frukost till gubben min. Han har tagit sovmorgon.

Behöver han eftesom han är uppe varje natt för tömma sin stomi påse.

Ha en helt underbar dag alla vänner.

GRATTIS TILL STUDENTEN TILL ALLA I GÄNGET.

Vågar inte skriva alla namnen. Är livrädd att glömma någon.

Så därför skriver jag GÄNGET.... :)

Jag ska skriva om syftet med min blogg.

Här inne kan jag ventilera mina tankar och känslor.

Få ut det jag har inom mig. För att inte spricka.

Det jag skriver är ur verkligheten och inga lögner.

Det finns andra som känner igen sig i det jag skriver. Har fått många meddelanden om deras sjukdomar, om deras självförtroenden, om deras män och mycket annat.

Här inne söker jag ingen sympati.

Jag har aldrig klagat på mitt liv.

Talar bara från hjärtat hur jobbigt allt kan vara ibland.

Jag älskar min man och kommer alltid att göra det.

Skönt att han får hjälp i sin terapi han går på ibland.

Ingen förstår ( om dom inte upplevt det själva ) hur det är att leva med en som har ett beroende.

Jag har aldrig klagat på att jag har haft det tufft i mitt liv.

Det var väl min lott att leva så här.

Jag gör det bästa av situationen.

Klart jag blir ledsen ibland för jag känner att det kan bli för mycket.

Då är det bra att skriva av sig lite. Tömma förrådet jag har inom mig.

Ni som inte gillar min blogg och anser att jag är gnällig BEHÖVER INTE LÄSA

Ni måste ju ändå bry er eftersom ni läser.

Jag har aldrig klagat på att Uffe har blivit opererad. Har aldrig sagt att det är synd om mig.

Jag har skrivit hur det har påverkat mig känslomässigt.

Hur det har påverkat min man.

Vi kämpar varje dag för att det ska funka och att han ska bli friskare.

Vi kämpar med min kamp om min sjukdom

Det finns dom som har det värre än oss.

Detta är ingen tävling vem som har det värst eller bäst.

Bloggen är en del av oss.

Uffe känner att han kommer också att skriva här inne. Tills han finner mod att skaffa sig en egen.

Hoppas han gör det. Så han ventilera sina tankar och känslor av allt som hänt.

Vill säga en sak innan jag avslutar för idag.

Ni tror att ni är hemliga när ni är så fega och inte vågar lämna era riktiga namn....

Vet ni inte att ni lämnar ett fingeravtryck här inne när ni kommenterar??????

ERT IP NUMMER