Oh, vad jag njuter av mitt liv just nu.

Pusselbitarna börja falla på plats.

Är så lycklig att Uffe verkligen tagit tag i sina problem. Han visar verkligen att jag kan lita på honom. Men tyvärr ropar jag inte HEJ ännu. Efter så många år av svek tar det lite tid innan jag litar fullt på honom.

Men jag är så stolt över honom att han verkligen försöker.

I morse fick jag en tår i ögat.

Han märkte att stomin började släppa. Han ville inte väcka mig, utan ville försöka byta själv. Jag hörde honom hur han bökade om. Efter en stund gick jag upp för kolla vad han gjorde. Då hade han försökt att klippa upp håler på plattan som sitter närmast huden. Tyvärr hade han gjort hålet för stort och det är inte bra. Då får han kött sår eftersom avföringen kommer på huden och fräter. Jag frågade om han ville jag skulle hjälpa. Han tittade på mig med sorg i ögat. Lider faktiskt med honom.

Nu ska jag träna med honom så han klipper rätt på plattan. Inte lätt när man aldrig gjort det innan.

Trots jag känner mig lycklig så finner jag inte glöden att göra något.

Är väldigt OFF känns det som.

Behöver en stor spark i häcken så man kommer igång.

Varför inte ta promenader varje dag?

Varför är man så lat?

Börjar bli förbannad på mig själv. Att jag inte finner kicken att glädjas åt massa saker. Grrrrrrr

Idag måste jag i alla fall putsa fönstren. Fiskmåsarna älskar tydligen att göra sina behov på mina fönster :(

Äntligen tog jag tummen ur häcken och skickade in dom sista pappren till skolan.

Hoppas att jag blir antagen.

Så kanske börjar Marie skolan igen till hösten.

Utbilda mig till distriktssköterska.

Tror det passa mig utmärkt.

Nu ser jag fram emot utbildningen. Få något att göra. Bli någon.

Igår städade jag och möblerade om i vardagsrummet. Idag känns det i kroppen :(

Men man känner sig så nöjd när man ser resultatet.

Idag blir det en promenad med Lotta och hunden. Älskar att ta promenad med Lotta. Då pratar vi mycket och umgås. När denna damen är hemma tillbringar hon nästan all sin tid i sitt rum :(

Tydligen trivs hon där inne. Inte ofta hon sitter hos oss i vardagsrummet för en myskväll.

Kan ju inte tvinga henne om hon inte vill.

Tror hon börjar frigöra sig inför sin flyttning.

Skitunge :)

Nu blir det kaffe och en rökpaus på balkongen. Sen tror jag att jag ska ta fram min bok och läsa lite.

Karin Alvtegen "Skugga"

Älskar hennes böcker.

HA EN UNDERBAR DAG

Det är inte roligt att alltid bli sviken.

Speciellt inte av vänner.

Denna vän jag pratar om har funnits vid min sida en lång tid.

Ringer alltid flera gånger i månaden. Får alltid höra hur bra vän jag är och massa annat. Har alltid lyssnat på hennes problem och stöttat.

Har även ställt upp med pengar och hjälpt till med så kallade katastrof räkningar.

Trodde när jag hamnar i en situation där jag behöver hjälp att personen ifråga skulle göra samma tillbaka.

BULLSHIT

Vände mig ryggen och svek mig.

Uffe har inte fått full betalning för sin sjukskrivning ännu. Kämpar för få vardagen att fungera. Nu frågade jag min väninna om hon kunde hjälpa mig med en räkning som inte kunde vänta.

Ja, det var inga problem.

Skickade ett inbetalningskort till henne.
Idag ringde jag och kollade om hon betalt.

NOPE

Ringde och då fick jag till svar att hon inte kan.

DÅ KUNDE HON SAGT DET FRÅN BÖRJAN

FAAAAAAAAAAAAAAAAAN

Att man ska vara så snäll jämt och alltid ställa upp för andra.

När jag behöver någon så försvinner dom som vinden runt hörnet.

DAGS ATT TROLLA

Men en sak är säkert

Hon har förlorat mig för alltid.

Aldrig mer jag ska låta mig bli utnyttjad

HANDLA OM GE OCH TA

När man sitter här i sin ensamhet i mörkret och tystnaden kommer tankarna.

Sitter och tänker på mitt liv. Hur jag har haft det.

Ångrar jag något?

NEJ

Om jag inte haft denna brokiga uppväxt och mitt brokiga vuxna liv hade jag gått miste om den livserfarenhet jag har fått.

Mina barn är mina mirakel.

Jag är inte den bästa mamman man kan vara. Jag gör mina misstag. Men jag försöker verkligen finnas där i alla stunder. Svåra som lyckliga.

Ibland önskar jag att man kunde klona sig.

Är jag lycklig?

JA, på ett sätt och vis.

Jag är lycklig med min älskade man. Ni som följer min blogg vet att han har sårat mig mycket. Men jag älskar honom innerligt mycket.

Man kan ändra sig om man vill.

Han vill. Han försöker så gott han kan.

Han är mitt livs kärlek.

Känner en styrka inom mig som växer. Trots min värk jag bär på varje dag så finns det ändå en styrka inom mig.

I höst så ska jag börja studera. Känner mig så inspererad att börja. Trots min ålder så känner jag att jag vill utbilda mig.

Känner att med min utbildning får jag tillbaka mitt självförtroende igen.

Att jag ÄR något.

Jag har haft en tanke i några veckors tid.

Jag har fått många nya vänner via facebook som jag aldrig träffat i verkliga livet. Men som ändå blivit vänner. Några som bryr sig och finns där i alla stunder.

Det hade verkligen varit roligt att få träffas.

Jag har lekt med tanken om att

GÖRA EN FACEBOOK TRÄFF

Att man planera en träff. Grilla, umgås och ha roligt.

Låter inte detta roligt?

Snälla ni som är intresserade kan väl skriva privat till mig på facebook. Få se hur många det är som nappar på denna idé.

Ni kan väl i alla fall tänka på det.

Vore roligt att man träffas utanför internet. Att personen som blivit en vän bakom skärmen får ett personligt ansikte.

Nu ska jag smyga in i sovrummet. Hämta min kudde och täcke. Lägga mig i soffan och kolla på en film.

Lotta och jag har redan haft vår myskväll.

Vi kollade på filmen "Marmaduke" . Vi skrattade åt denna stora hund. Se den tillsammans med era barn. Den är se värd.

Mysigt att man kan ha en mamma/dotter kväll en vardagskväll.

Älskar dig min underbara dotter <3

Kram till alla vänner

Jag har många olika vänner.

Men vissa är väldigt speciella för mig.

Jag tar Lotta i Umeå. Hon är nog den som mest förstår mig. Hon har sina problem med sin karl. Och jag har mina med Uffe.

Men det som gör att det är så skönt att prata med Lotta är att hon förstår och lyssnar. Hon vet hur Uffe är eftesom hon känner honom så himla väl. Hon vet att det jag säger är sanning. Finns ingen anledning att ljuga om något.

Sen tror jag att hon tycker det är skönt när jag lyssnar på henne.

Hatar detta avståndet på 106 mil mellan oss. Men någonstans vet vi att vi alltid kommer att finnas där för varandra. Oavsett om vi inte talar med varandra på flera veckor så vet vi att den andre alltid finns. Vi kan alltid ringa varandra dygnet runt.

Hon är min speciella vän.

Sen har jag Victoria. Uffes före detta och hans barns mamma. Det är så skönt att vi kan tala med varandra om allt. Att det finns en sorts vänskap mellan oss. Att hon vet att jag gör allt för barnen och att jag verkligen älskar dom. Hon vet också hur jag har det när problemen med Uffe kommer. Hon har ju levt med honom i 12 år.

Hon är en speciell vän för mig.

Sen har jag Bibi. Trots vi inte pratar med varandra så mycket så vet vi att vi finns där för varandra. Vi bor nära, men ändå så blir det att vi inte träffas. Hon har sina problem och jag har mina. Hon är den som lyssnar med sitt hjärta och inte bara för att hon är en vän.

Min speciella vän som alltid finns någonstans runt omkring.

Sen har jag Lena. Lenus som jag kallar henne.

Hon är min speciella syster. Att vi kom varandra så nära är en gåta för mig. Tror det är att vi är så himla lika, fast ändå olika. Är så ledsen att vi blev så nära vänner när hon hade en kaotisk period i sitt liv. Mitt i hennes sorg fann vi varandra. Vi drogs till varandra som magneter. Hon vet presis när jag behöver henne och virse versa..... Vi har haft mycket problem som är likasinnande. Därför har det varit helt underbart att ha en vän som henne. En som verkligen förstår.

Sen har vi nagelhobbyn gemensamt. Är så roligt att vi kan snacka i timmar om samma sak. Fniss :)

Älskar dig min underbara speciella syster. En vardag utan dig vore en dag utan syre.

Jag har en vän till som tyvärr har flyttat utomlands. Kan inte skriva om henne just nu för då börjar jag bara gråta av saknad. Kommer att skriva om henne en annan dag. Älskar dig

Dom vänner jag inte har nämnt här inne får inte ta åt sig. Ni är speciella också.

Men man har alltid några som står nämre och alltid kommer göra det.

Jag har många vänner som jag tycker om fast jag aldrig har träffat dom. En dag hoppas jag att den möjligheten kommer

Ni ska veta hur mycket ni betyder för mig. Ni ger mig kraft att fortsätta kämpa.

TACK FÖR ATT NI FINNS I MITT LIV.

ÄLSKAR ER ALLA

Det är tyst i hela huset, utanför hör man bara lastbilar och tågen som susar förbi. Hunden sover som en prinsessa i soffan och mannen snarkar ljudligt inne i sovrummet.

Lotta är i stan i natt.

Bara JAG som sitter vaken med alla tankar i skallen.

När vi var på stranden idag låg jag under trädet som vanligt. Får ju inte ligga i solen och lapar för min solcancer jag har.

Hade en kudde under huvudet för att ligga så skönt som möjligt dom timmarna vi tillbringade där.

Jag låg där på rygg och tittade upp på ekens vackra blad. Sen såg man den blåa vackra himeln med sina vita stackmoln.

Låg där medan tankarna virvlade fritt runt i skallen.

Låg och tänkte på dessa åren med Uffe. Åren i Umeå. Flytten tillbaka till Småland.

Man lär sig av sina misstag heter det.... MEN INTE DENNA GÅNGEN

Det största misstaget vi gjort känns det som...var att flytta ifrån Umeå.

Klart vi är lyckliga här.

Uffe stormtrivs med sitt arbete. Han har bra jobbarkompisar. Han trivs med Småland.

Jag trivs här också. Här är jag ju född och uppvuxen. Har hela min släkt här nere.

Men i mitt hjärta älskade jag Umeå.

Det som gör allt så svårt att känna att allt är hundra procent är Uffes barn.

Dom betyder allt för mig. Saknaden efter dom är enorm. När barnen varit här i 4 veckor på sommaren är jag helt förstörd när dom åker hem. Jag gråter i dagar.

Varför ska allt vara så jobbigt?

Hade jag fått bestämma så hade vi aldrig flyttat till Småland.

Jag var den som motarbetade denna flyttning. Jag förstår Uffe att han ville prova på nåt nytt. Barnen både ville och inte ville flytta tillbaka till Småland.

Dom ville inte heller flytta. Den som tog flytten hårdast var Emmy. Hon grät i flera veckor efter sina vänner i Umeå.

Nu låter det som att Uffe var boven i flytten. MEN SÅ VAR DET INTE.

Han ville egentligen inte heller för barnens skull.

Men karlar ser det på ett annat sätt, det är nog så jag menar.

Jag hoppas någonstans i mitt hjärta att jag hamnar i Umeå igen.

Längtar tillbaka.

Nu längtar jag tills den 18 juli. Då hämtar vi Ludwig och Matilda på Brommas flygplats. Mina ögon fylls med tårar när jag möter dom. Åh, vad jag ska krama dom i dessa veckor dom är här.

Godnatt mina vänner.

Tack för att ni står ut med mina tankar som är helt snurriga.......

 I morgon är det första arbetsdagen för Uffe sen den 28 april.

Denna resa vi gjort tillsammans har varit lång. Mest för honom.

Det har varit många känslo mässiga tårar på denna resa.

Dom tretton dagar han låg inne på sjukhus har nog varit dom jobbigaste i mitt liv. Så maktlös man är. Det enda man kunde göra var att stå vid sidan om och se hur allt utvecklades. Som när han mådde som sämst kunde jag inte göra något förutom att bara titta på.

Idag är det mesta bara positivt. Tarmen som sitter utanför blir bara mindre och mindre. Finns inga sår eller irritation. Vi är alltid så noga med rengörningen.

Nu har han fått mindre påsar vilket har underlättat för honom.

Som idag när vi solade. Den lilla påsen syntest knappt.

Det blir tufft för honom imorgon. Första långa arbetsdagen på nästan 2 1/2 månad.

Just nu sover han gott. Behöver somna tidigt eftersom han ska upp vid 03 .....

Nu ska jag ta mig en promenad med hunden.

Igår var jag hos min nya läkare.

Har bara massa positivt att säga om honom. Äntligen en läkare som lyssnar och tror på min värk.

Han vill att jag slutar med mina värktabletter. Dom orsakar mer smärta än om jag hade varit utan.

Dom ger tydligen dom biverkningarna att kroppen kräver mer och mer av tabletterna med att ge mig mer värk. Får man mer värk så tar man mer värktabletter.

Det hänger ju ihop.

Detta var helt nytt för mig. Att värktabletter ger värk.

Så nu ska jag driva ut tabletterna i kroppen. Minska succesivt för varje vecka tills dom är ur kroppen på mig.

Sen ska jag ut och promenera två gånger om dagen.

Ta en tur på morgonen innan kl 07 så det är svalt och sen en runda på kvällen.

Har gått upp i vikt av tabletterna och att man sitter för mycket still. Man vågar ju inte ta sina promenader när man har värk. Man blir isolerad på något vis.

Nu är det andra bullar.

Nytt liv med promenader och utan tabletter.

Nu ska jag hem till Emmy. Kramas och umgås <3

Idag firar min äldsta dotter Lotta och hennes kille Simon 2 månader :)

Grattis till er båda <3