Ni ska veta hur tacksam jag är för era kommentarer jag får. Dom ger mig styrka att orka.

Ibland känns det som att man ska lägga sig under täcket och bara gråta. Inte komma fram igen. Bara ligga där och hoppas att allt försvinner. Men så är det inte i verkligheten. Man måste möta och hantera allt som händer.

Ibland blir det bara för mycket.

Just nu är jag så innerligt trött. Känns som att jag kan sova i en månad. Alla känslor tar krafterna jag har. Just nu kan jag inte se någon glädje. Utan ser bara allt det negativa som finns.

Kommer ju inte ens ut på promenader. Min fot är svullen och öm igen efter stukningen jag gjorde i januari. I morgon ska jag till läkaren efter övertalning. Uffe tror att jag fick en spricka i foten trots allt och att den inte har läkt som den ska.

Det enda jag vill är att komma ut i skogen. Naturen ger mig styrka.

Nu ska jag och gubben mysa. Sitta i soffan och kolla på en bra film.

Ha en helt underbar söndag mina vänner

Är ledsen att jag inte har bloggat på några dagar.

Behövde ett andrum kändes det som.

Varit mycket runt omkring oss.

Måste hitta ett andrum någonstans.

Bästa andrumet var att Emmy och Anders kom hem i måndags och stannade till torsdagen. Behövde ha dom hos mig, få annat att tänka på.

Som sagt var jag hos min läkare i måndags. Han får mig alltid ur balans, Han nedvärdera mig så jävla mycket. Känns som att han inte tror på mig trots att mina blodprov och undersökningar visar motsatsen. Att röntgen visar inflammationen i tunn- och tjocktarm, min tumör på njuren. Blodproverna visar rött på skärmen.

Blir galen att han inte tror på mig när jag säger hur ont jag har.

Jag kom av mig i mitt skrivande. Uffe kom till mig för en stund sen. Han ville prata om sin stomi. Rätt vad det var så bröt han ihop totalt. Vilket är bra att han får ur sig sina känslor.

Det som är jobbigast för honom är att han känner sig så handikappad just nu. Att han är beroende av mig. Att han inte ser ut som han gjorde innan,. Att han verkligen var så sjuk som han var. Att det var cancer i hela tjocktarmen och inte bara en liten bit.

Nu kommer allt över honom.

Det enda jag kan göra är att lyssna och stötta honom.

Jag sa dessa orden till honom;

-"Du får inte tänka på hur jag känner det. För jag älskar dig presis lika mycket som jag gjorde innan operationen. För mig är du samma människa, lika sexig och min stora kärlek."

Anledningen jag sa dessa orden till honom är att han inte ska gå och tro att jag känner annorlunda mot honom.

Han tyckte det var skönt att jag sa så till honom

Ville även att han skulle ringa sköterskan på stomiavdelningen och prata om sina känslor och tankar. Jag har inga svar utan kan bara stötta.

Han tycket det är för tidigt ännu.

FAN säger jag bara.

Nu rinner mina tårar på min kind.

Han duschar så han ser inte att jag är ledsen.

Lider så jävla mycket med honom.

Det kan inte vara lätt att hantera allt som hänt honom på kort tid.

Han har inte känt sig sjuk, ingen värk eller minskad aptit.

Blir inlagd på sjukhus.

Vaknar stympad........

Önskar jag kunde bära hans känslor.

Jag hatar detta internet.

Blir galen av alla utloggningar, lagg och att det inte funkar.

Nu ringde vi boxer idag där vi har våra tv program igenom. Äntligen ska vi ha ett snabbare och bättre internet.

Billigare blir det för oss i månaden.

Wohoooooo

Tyvärr kan det ta upp till två veckor innan vi får det att funka. Men jag väntar så gärna så.

Igår var jag hos min berömde läkare som bara nochalera mig. Mamma och Uffe var med för jag vill inte gå dit ensam.

Vi pratade väl och länge. Enligt Henrik är jag deras svåraste fall på kliniken ... ha ha ha eftersom jag har så många olika sjukdomar.

Min hudcancer, tarminfektion och tumör på njuren......

Äntligen gick han med på att jag ska få TTR och MRT.... på dessa röntgen kan dom se allt och om min sjukdom har förvärrats.

Nu ska jag även äta antibiotika i 30 dagar.

Tur det för jag vaknade med urinvägsinfektion i morse :(

I går kväll hämtade vi hem Emmy och Anders. Dom ska vara här i några dagar. Anders lånar vår bil så han kommer till jobbet.

Emmy behöver vara hos sin gamla mamma i några dagar <3

Åhhhhh hoppas dessa veckor går fort nu..... så jag slipper detta låååååångsamma internet.

Nu börjar känslorna efter allt som hänt komma till ytan på gubben.

Nu kommer frågorna och alla funderingar på livet efter stomi operationen.

I natt kunde han inte sova. Eftersom jag vill att han ska ha lugn och ro sover jag i gästrummet. I natt vid 2 tiden kom han insmygande och sa att han inte kunde sova. Undrade om jag hade någon insomnings tablett. Han ville jag skulle komma och lägga mig hos honom så vi kunde prata.

Nu kom frågorna han bär på.

Vi försökte lösa några av dom, men vissa får vi ta med läkaren.

Vid halv fem i morse somnade han.

Nu sitter han och tittar på hockey med Stefan. Han tycker det är så skönt att mitt x och han är vänner. Dom funkar skitbra ihop.

Skönt för alla att man har en kompis relation. Man suddar inte ut 18 år som vi hade jag och Stefan. Vi har tre barn ihop och framtiden har vi tillsammans eftersom vi har barnen.

Oh, i morgon ska jag träffa min läkare. Kl 11 ska jag vara där. Har bett mamma att följa med. Hoppas att jag får hjälp denna gången. Min smärta är fruktansvärd svår just nu. Orkar snart inte med detta längre. Nu ska jag tvinga honom att ordna en skikt röntgen eller MRT så jag får svar på alla mina frågor. Största frågan är om tumören har vuxit och om det är den som orsakar min värk eller om det kommer från min inflammerade tarm.

Har fixat mina naglar idag. Skönt att ha det gjort. Trots jag har dom naturella är dom snygga denna gången :)

Ska ta kort och sätta in. I går gjorde jag akrylnaglar på Tina. Här är en bild på hennes naglar.

    Huvudsaken att hon blev nöjd :)

Nu ska jag in i gästrummet, lägga mig på sängen för titta på en film.

Inte intresserad av hockey. Dom har snott storbildstv:n så jag får nöja mig med den lilla :)

Kommer uppdatera i morgon efter jag har varit hos min läkare som hatar kvinnor.... Är så laddad för detta möte.

Idag är det oturs dagen.

Har jag otur idag?

Inte än i alla fall :)

Uffe gör små framsteg varje dag känns det som. Klart han är trött. Det kan bestå i flera veckor.

Nu måste han göra små framsteg varje dag så det inte blir en chock för kroppen. Han har börjat äta lite och ofta. Som dom sagt att han ska göra.

Nu funkar stomin i alla fall. Kommer mer fast avföring i påsen. Vilket är det bästa resultatet för honom. Ser till att han inte glömmer att dricka. Viktigt att han dricker minst 1 1/2 liter om dagen.

Idag tog han en kort promenad till ICA. Handlade kaffe. Tur vi har 50 m till affären.

Jag har tvättat idag :( Skönt att det är klart inför helgen.

Stefan ( mitt X och barnens pappa) kommer snart för kolla på ishockey med Uffe. Så kaffet är klart. Tror dom dricker lite öl istället ;)

Uffe får dricka max 2 st och sakta..... annars blir det gasbildning

Nu öser regnet ner vilket behövs för all pollen. Runt pölarna ser man hur mycket pollen det finns i luften.

Min stackars dotter är på röntgen just nu. Hon har skadat ryggen och värken är fruktansvärd för henne. Väntar på samtalet om hon får komma hem eller bli skickad till röntgen.

Inte roligt när barnen växer upp och man inte få följa med till doktorn längre. Nu är det killen som är stora stödet.

Nej, nu ska boken fram och ryggläge i sängen medan knäppisarna ska kolla hockey.

Läser boken " 100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann" En väldigt rolig bok. Läs den om ni kan :))

Kram till er alla och ha en helt fantastisk helg med era nära och kära

Jag ska mysa hela helgen med min underbara man <3

Idag är det Uffes första dag hemma.

Igår kom vi hem och lyckan stod högt i taket.

Han myste när han kom hem och kunde slappna av.

Första han gjorde när han kom hem var att ställa sig i duschen. Fick hjälpa honom lite och det verkar som att han tycker det är mysigt att bli ompysslad av kärringen :) Han har svårt att börja sig ner så jag få hjälpa honom med kalsonger, strumpor och byxor. Inte lätt efter en sån stor operation.

Igår myste vi i soffan framför en bra film. Mysigt att ha honom hemma igen. Kändes underbart att familjen är hel igen.

Vi pratade mycket om operationen och vad som hänt.

I natt fick han sova ensam i sovrummet. Jag sov i gästrummet. Han behöver lugn och ro. Känna att han kan koppla av och inte ta hänsyn till att jag sover.

Idag har jag fått ut honom på två korta promenader. Känns skönt att han verkligen vill komma igång. Då blir det inget bråk om att han måste röra på sig.

Vi hämtade hem hunden idag. Aldrig sett en sån lycklig hund när hon såg husse. Hon sprang runt och skällde i flera minuter. När vi skulle åka så ylade honom och sprang till bilen. Var väl rädd att vi skulle lämna henne igen.

Nu måste han följa med ut när hunden ska ut. Vilket kommer ge honom mer korta promenader.

Den gladaste händelsen idag var att Uffe pratade med sin mamma. Hoppas verkligen att dom hittar tillbaka till varandra igen.

För deras skull. Såg hur glad han var och att det betydde mycket. Vill ju bara se min man lycklig och hel.

Finns alltid smågnabb i många familjer. Men skönt när allt kan bli bra igen.

Nu ska jag in i duschen efter en varm och klibbig dag. Undrar om det är åska i luften. Känns så för det är kvavt ute.

Blixtrade igår kväll men hände inget mer.

Behöver verkligen en ordentlig åska och mycket regn så luften rensas.

Äntligen kommer vardagen tillbaka hos Karlsson.

Sista natten jag sover ensam.

Ska bli helt undebart att bli hel igen när han kommer hem.

Har känt mig halv och ensam under denna tiden han varit på sjukhus.

Nu hoppas jag att jag finner min sömn igen när han kommer att ligga vid min sida.

Har varit jobbiga 12 dagar.

Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var när han var som sämst. Trodde verkligen att detta skulle sluta illa för honom.

Nu blir det jobbigt för honom när han kommer hem. Nu ska han finna styrkan igen och återhämta sig efter denna resa.

Risken är att han faller känslomässigt nu när han kommer i hemmiljön. Att allt släpper för honom. Jag bad honom be läkaren skriva ut stesolid till honom. Svaga så han inte flyr från verkligheten.

Det är nu hans riktiga resa börja.

FÅ VARDAGEN ATT FUNGERA

Kan inte sluta le med hela ansiktet. Är så lycklig inombords just nu.

Inte många timmar kvar tills jag har honom hemma igen :))

Lyckan står högt i tak idag.

UFFE FÅR KOMMA HEM I MORGON

Är så lycklig att jag kan börja gråta. Känns helt underbart att få hem honom efter denna resa vi gjort.

Så sjuk som han var trodde jag inte att det skulle vända så fort som det gjorde. Han berättade för mig om en man som låg i samma sal som Uffe. Han hade sett Uffe från dag 1. Sen har han sett hur Uffe blev sämre och sämre. Han hade blivit så rädd denna mannen att Uffe inte skulle överleva. Till och med Uffe hade dom funderingarna när han var som sämst.

Jag blev så arg när han berättade om sina tankar. Klart man tänker så när man blir sämre och sämre. Men det sista man få ge upp är hoppet.

OHHHHHHHHHHHH är så glad och lycklig. Äntligen kommer min kärlek hem och jag får ta hand om honom. Ska bli underbart att han är bara min igen.

Nu räknar jag timmarna tills han kommer hem.

Ska in till honom i eftermiddag. Ta en promenad vid sjön.

Vi ska träffa stomisköterskan idag. Jag har några frågor nu när jag ska hjälpa honom hemma.

ÄR SÅ LYCKLIG......jag vet att jag börjar låta tjatig....

Duschen och sen kör jag mot sjukhuset

Första gången jag kör till sjukhuset med glädje i bröstet

KRAM PÅ ER