Här kommer lite uppdatering om Uffe

idag har jag inte varit och hälsat på. Han behövde en vilodag från oss alla.

Han har blivit lite sämre idag.

Han har problem med att äta och dricka. Det tar emot säger han.

Smärtan är enorm idag. Han fick nytt dropp för han får i sig för lite vätska.

Pratade med sjuksköterskan för jag blev så orolig att han inte äter.

Hon misstänker inte en förstoppning som tur är. Utan tydligen har han så ont att han inte klarar av att äta. Nu skulle dom sätta in ny smärtlindring som kanske kommer hjälpa. Får verkligen hoppas det.

Mat ger ju krafter att komma igång.

Idag har jag haft en lugn dag. Pysslat om mig själv lite.

Gjort glitternaglar, rakat av mig håret och Lena plockade mina ögonbryn.

Känner mig som en ny människa :)

Så Uffe blir nog chockad när han ser mig i morgon.

Kommer att sätta in lite nya kort i morgon.

Kram på er alla.

När jag var på sjukhuset igår hos Uffe fick jag en bok på 90 sidor om stomi.

Den läste jag i natt.

Det var mycket information som man ska ta in.

Bilder på hur det kan bli vid en infektion och allergi. Otäcka bilder man såg.

Läste om matintag, skötsel och känslor.

Det är många frågor som cirkulera i skallen just nu.

Jag skrev ner alla frågor jag har i natt. Ska ta med mig dessa till sjukhuset i morgon.

Känner att jag vill ha svar så jag kan hjälpa Uffe så mycket jag kan.

Han har gått från fullt frisk till handikappad.

Stomi är ett handikapp. Många ser det inte så.

Tänk er själva.

Du kommer in till sjukhuset. Frisk, har inga symptom kroppsligt att du har cancer. Vaknar stympad.

FY FAN säger jag bara.

Nu är det viktigt att vi lär oss allt vi kan om stomi och känslor kring detta. Så det blir så bra det kan bli när Uffe kommer hem.

Jag ska kontakta min kurator i morgon så jag få gå på samtal. Ventilera mina känslor.

Kan inte släppa detta att folk tycker jag gnäller.

Det finns inget som kan få mig att sluta skriva. INGET

Men jag skriver mest om känslor, tankar och fakta.

Hur kan man få det till gnäll?????

Följde en annan blogg för ett tag sen. Om en kvinna som fick svår cancer. Hon levde i 16 månader med den innan hon förlorade sin kamp.

Hennes man började blogga också.

Det var gnäll. Inga känslor från hans sida.

Han skrev hur jobbigt det var att alltid vara på sjukhus, ta hand om markservicen hemma och hur trött han var.

DET ÄR GNÄLL.

Skulle aldrig falla mig in att gnälla att jag inte får någon hjälp hemma, att jag är trött, att jag kommer sköta det mesta sen.

Min man är sjuk. Då är det min skyldighet att stött, ta hand om markservicen och TA HAND OM HONOM.

Den dagen jag gnäller hur trött jag är eller hur synd det är om mig.

DEN DAGEN HOPPAS JAG ATT NÅGON GE MIG EN FET SMÄLL.

Jag har alltid satt familjen i första rummet. Mina vänner kommer i andra rummet och jag kommer sist.

Så har det alltid varit. Kommer alltid att vara så.

Jag är sjuk. Klart jag känner att jag orkar inte så mycket varje dag.

Men trots min sjukdom ge jag min familj allt jag har.

Jag har min tumör på njuren, min tarmsjukdom och min hudcancer.

NU HANDLAR DET OM UFFE.

Jag får ta hand om mitt när Uffe är bättre och klarar vardagen.

Ni som inte gillar det ni läser.

SLUTA LÄS

Eftersom ni fortsätter att läsa......

SÅ BRYR NI ER.........

Idag ska jag inte in och besöka Uffe. Behöver en dag för mig själv.

Samla lite nya krafter.

Nästa vecka ska jag lära mig hur man sköter hans stomi och hur man byter den.

Det ser jag verkligen fram emot.

En ny utmaning i livet.

Ha en skön Första Maj.

Ett kort inlägg.

Idag fyller Monica år.

Tyvärr avled hon hastigt förra året.

Monica är mina barns farmor.

GRATTIS PÅ DIN FÖDELSEDAG MONICA OCH DU FINNS ALLTID I VÅRA TANKAR.