Direktlänk till inlägg 21 maj 2011
Är ledsen att jag inte har bloggat på några dagar.
Behövde ett andrum kändes det som.
Varit mycket runt omkring oss.
Måste hitta ett andrum någonstans.
Bästa andrumet var att Emmy och Anders kom hem i måndags och stannade till torsdagen. Behövde ha dom hos mig, få annat att tänka på.
Som sagt var jag hos min läkare i måndags. Han får mig alltid ur balans, Han nedvärdera mig så jävla mycket. Känns som att han inte tror på mig trots att mina blodprov och undersökningar visar motsatsen. Att röntgen visar inflammationen i tunn- och tjocktarm, min tumör på njuren. Blodproverna visar rött på skärmen.
Blir galen att han inte tror på mig när jag säger hur ont jag har.
Jag kom av mig i mitt skrivande. Uffe kom till mig för en stund sen. Han ville prata om sin stomi. Rätt vad det var så bröt han ihop totalt. Vilket är bra att han får ur sig sina känslor.
Det som är jobbigast för honom är att han känner sig så handikappad just nu. Att han är beroende av mig. Att han inte ser ut som han gjorde innan,. Att han verkligen var så sjuk som han var. Att det var cancer i hela tjocktarmen och inte bara en liten bit.
Nu kommer allt över honom.
Det enda jag kan göra är att lyssna och stötta honom.
Jag sa dessa orden till honom;
-"Du får inte tänka på hur jag känner det. För jag älskar dig presis lika mycket som jag gjorde innan operationen. För mig är du samma människa, lika sexig och min stora kärlek."
Anledningen jag sa dessa orden till honom är att han inte ska gå och tro att jag känner annorlunda mot honom.
Han tyckte det var skönt att jag sa så till honom
Ville även att han skulle ringa sköterskan på stomiavdelningen och prata om sina känslor och tankar. Jag har inga svar utan kan bara stötta.
Han tycket det är för tidigt ännu.
FAN säger jag bara.
Nu rinner mina tårar på min kind.
Han duschar så han ser inte att jag är ledsen.
Lider så jävla mycket med honom.
Det kan inte vara lätt att hantera allt som hänt honom på kort tid.
Han har inte känt sig sjuk, ingen värk eller minskad aptit.
Blir inlagd på sjukhus.
Vaknar stympad........
Önskar jag kunde bära hans känslor.
Jag kommer att ha denna blogg lite nedlagd. Kommer inte att skriva så mycket på ett tag. Känner att familjen är viktigare än denna blogg. Mycket har hänt och vi behöver bearbeta. Hoppas ni har förståelse för detta mina vänner. K...
Usch, jag får så dåligt samvete mot familjen. Jag kan vara knäpp och kanske lite orättvis. Jag har alltid varit pedant. När barnen var små gick det till överdrift. Jag städade nästan alla vakna minuter på dygnet. Jag kunde till och med ...
Idag har vi haft vår familjemöte. Men idag var det bara jag som fick prata. Vi brukar ha våra möten där alla får prata och säga sin mening. Om det är någon/något dom är irriterade på så ska man ta åt sig och försöka lösa problemet. Al...
Nu e det tyst och lugnt här hemma. Alla sover och endast jag är vaken som vanligt. Nu kommer tankarna igen. Satt faktiskt och tänkte på mig själv. Hur jag är och vad jag står idag. Jag är nog inte lätt att leva med. Jag gnäl...
Idag kom Emmy hem och var ordentligt dålig. Hon gick och lade sig för vila en stund. Efter någon timme kom hon och sa att hon inte kunde andas ordentligt. Vi åkte in på en gång till jourläkarcentralen. Dom undersökte henne på en gång oc...