Tror det är första natten på evigheter jag har sovit helt underbart gott.

Vaknade utvilad och lycklig.

Idag ska Uffe på sitt första återbesök efter operationen. Oh, vad vi har längtat. Frågorna är många.

Hoppas på bara positiva svar idag :)

Igår hade vi en helt underbar dag. Trots jag gjorde min hemska röntgen som medgav massor av smärta var min dag underbar.

Den var fylld med kärlek.

Ibland är det bara skönt att finnas till <3

Igår kväll kom mamma och Valle för spela lite kort. Är så roligt att spela med Valle. Han ger många härliga skratt :)

Sen kom Lena och Tina på en snabb kopp kaffe.

Stackarn hade glömt sina nycklar och Mats var inte hemma.

Tur att hon hade gjort det så man får en chans att träffa henne ;)

Nu ska jag göra frukost till gubben min. Han har tagit sovmorgon.

Behöver han eftesom han är uppe varje natt för tömma sin stomi påse.

Ha en helt underbar dag alla vänner.

GRATTIS TILL STUDENTEN TILL ALLA I GÄNGET.

Vågar inte skriva alla namnen. Är livrädd att glömma någon.

Så därför skriver jag GÄNGET.... :)

Jag ska skriva om syftet med min blogg.

Här inne kan jag ventilera mina tankar och känslor.

Få ut det jag har inom mig. För att inte spricka.

Det jag skriver är ur verkligheten och inga lögner.

Det finns andra som känner igen sig i det jag skriver. Har fått många meddelanden om deras sjukdomar, om deras självförtroenden, om deras män och mycket annat.

Här inne söker jag ingen sympati.

Jag har aldrig klagat på mitt liv.

Talar bara från hjärtat hur jobbigt allt kan vara ibland.

Jag älskar min man och kommer alltid att göra det.

Skönt att han får hjälp i sin terapi han går på ibland.

Ingen förstår ( om dom inte upplevt det själva ) hur det är att leva med en som har ett beroende.

Jag har aldrig klagat på att jag har haft det tufft i mitt liv.

Det var väl min lott att leva så här.

Jag gör det bästa av situationen.

Klart jag blir ledsen ibland för jag känner att det kan bli för mycket.

Då är det bra att skriva av sig lite. Tömma förrådet jag har inom mig.

Ni som inte gillar min blogg och anser att jag är gnällig BEHÖVER INTE LÄSA

Ni måste ju ändå bry er eftersom ni läser.

Jag har aldrig klagat på att Uffe har blivit opererad. Har aldrig sagt att det är synd om mig.

Jag har skrivit hur det har påverkat mig känslomässigt.

Hur det har påverkat min man.

Vi kämpar varje dag för att det ska funka och att han ska bli friskare.

Vi kämpar med min kamp om min sjukdom

Det finns dom som har det värre än oss.

Detta är ingen tävling vem som har det värst eller bäst.

Bloggen är en del av oss.

Uffe känner att han kommer också att skriva här inne. Tills han finner mod att skaffa sig en egen.

Hoppas han gör det. Så han ventilera sina tankar och känslor av allt som hänt.

Vill säga en sak innan jag avslutar för idag.

Ni tror att ni är hemliga när ni är så fega och inte vågar lämna era riktiga namn....

Vet ni inte att ni lämnar ett fingeravtryck här inne när ni kommenterar??????

ERT IP NUMMER

Nu jävlar är gubben här. Bara för att Marie kallar mig för gubben så betyder det att NIinte får kalla mig för gubben. Vadåååå flera 40 plus, jag är BARA 43! Jag är inte flintskallig! På toppen är det kanske lite glest men på sidorna har jag faktiskt hår, din blinde satan. Jag är inte oatraktiv , jag får flera beundrar brev i veckan, så de så.

Att jag har påse på magen kan jag tyvärr inte rå för men jag slipper dö för tidigt. Du är för faan avundsjuk.

MARIE ÄR ABSOLUT INTE SVARTSJUK!!!!!

Nästa gång ska du möta mig öga för öga om du ska klanka ner på mig igen. Om du törs din fege jävel.

Jag fick en kommentar som jag kommer att lägga in i slutet av detta inlägg. Så kanske ni alla fattar mina punkter jag skriver.

1. Jag har ingen granne i hela huset med det namnet. Du kan inte ens skriva under synonym namn för det finns inte en chans att du är en granne som läser min blogg. För det första kan ingen granne gå igenom facebook för länka eftersom du måste vara min vän för se loggen. Sen tror jag inte att en granne sitter en dag och tänker. Undrar om Marie har en blogg och letar under bloggnamnen SOMELADY....hur troligt låter det.....

2. SVARTSJUK....... Där kammar du fel åt helvete. Jag har aldrig varit svartsjuk i hela mitt liv. Du har ingen aning om vad du pratar om. Vem fan ger dig rätt att klanka ner på min man som du gör????

Du vet inte vad min man har sysslat med i alla år..... så tycker du ska hålla käften tills du vet sanningen.

3. Ja jag har bloggat om min mans sjukdom. VAR I BLOGGEN STÅR DET ATT DET ÄR SYND OM MIG??????

Jag har för fan alrig antytt att det är synd om mig eller att jag söker efter sympati. Jag har skrivit om känslor.

Är det någon det är synd om så är det för fan min man som fått stomi på magen.

Hur feg kan man vara som inte vågar uppge vem du är som skriver en kommentar.

Kom gärna och ring på min dörr så ska jag bjuda dig på en kopp kaffe och du ska få reda på sanningen om min mans sjukdom och varför han har sina begär efter andra kvinnor.

Här kommer personens kommentar......

Ulrika

Söndag 5 juni 22:45

Du.
Din man är en gubbe på 40 flera plus. Oattraktiv för de flesta av oss andra.
Han är flintis, har glasögon är gammal och har en påse på magen.
Liksom ge dig.
Låt honom titta!
Han valde dig, det är din säng han sover i, det är dig han är gift med.
Det är dig han kommer hem till.
Du verkar sjukligt svartsjuk.
Nu när du gnällt om hans sjukdom så länge och hur synd om dig det är i den så borde du vara glad över att han är så frisk så han orkar springa som en äggsjuk höna istället.
Mvh
grannen i trappen bredvid (vi som stör dig så mycket)

Det är så mycket jag vill säga men kan inte.

Man bär så mycket inom sig att det känns som att det ska explodera som en bomb snart.

Känner att det blir för mycket.

Värsta är nog när man blir så nedtryckt i skorna hela tiden. Självkänslan är totalt utraderad.

När jag har dessa dagar sluter jag mig som en mussla. Pratar inte, skratta inte, tittar bara rakt ut i tomma intet. Känner mig äcklig, ful, fet och att jag inte förtjänar lycka.

Vet inte hur jag ska klara att hitta tillbaka till mig själv.

Jag har alltid satt mig själv i det sista rummet. När någon blir sjuk eller behöver mig så finns jag där till hundra procent. Jag struntar i mig själv, bryr mig inte hur jag mår.

Det är därför det gör så ont när jag får bara skit tillbaka.

När jag blir behandlad som "Gött och finn"

Ingen förstår hur jag känner det inombords när alla dessa knivar hamnar i min rygg. Ingen ser mina tårar av besvikelse. Ingen ser hur jag sjunker....

Hatar att inte bli älskad för den jag är.

Gräset är inte grönare på andra sidan.

Varför såra hela tiden?

Varför inte vara ärlig och säga som det är?

Om ni inte vill vara vän med mig, SÄG DET DÅ istället för såra.

Om DU inte vill leva med mig, SÄG DET DÅ istället för söka och tråna efter andra hela tiden.

Hur länge ska jag orka bli behandlad som skit?

När man pratar med personerna i fråga så vet dom inte varför. Detta lovande att det aldrig mer ska upprepas. Dessa ord om hur fantastisk jag är , kärleksfull, ömsint, ärlig och mycket mer skitsnack.

Men varför fortsätta och trycka ner mig? Varför fortsätta att behandla mig som skit?

FRAMFÖR ALLT

Varför lova något och sen fortsätta med sveket????

GER UPP

orkar inte med detta jävla jagande längre.

JAG ÄR DEN JAG ÄR. ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR

Jag måste ta ett exempel........

Läser han detta blir han arg...men det skiter jag fullständigt i.

Killar / män kollar alltid på tjejer. Det är deras naturliga läggning. Vi kollar också... herregud... klart som fan att man får TITTA.

Men när tittandet blir till jagande och besatthet..... DÅ ÄR DET FEL

Min man är sån

BESATT

JAGANDE

SÖKANDE

LETANDE

Han bryr sig inte om han sårar. Huvudsaken han kan söka och jaga sina byten. Via internet eller IRL

Som grannarna i huset. När dom sitter ute på baksidan eller är på framsidan.... då blir han som en yr höna... springer runt i lägenheten och har massor av ärenden för kunna spana i fönstren. Likaså när vi bodde i huset och grannens dotter var hemma. Då hade han massor av ärenden till soptunnan eller att häcken måste klippas.

Värsta är att han tror jag inte ser och fattar.

Hur skulle han känna om jag jagade efter andra män när han var vid min sida?

Det man inte vet har man inte ont av.......

Man jagar inte efter andra när man har sin fru/ tjej/ man/ kille vid sin sida.

Han fattar inte att jag blir nedtryckt hela tiden.

Sen att jag alltid får pikar om min kropp och vikt... han säger att han skojar...BULLSHIT.....

Mammas kille säger varje dag hur FET JAG ÄR.....

VILKET LIV MAN LEVER..........

Nu har jag fattat beslutet om vilken min framtida mobil blir. Just nu sitter jag med gubbens mobil och skriver inlägg. Han har en samsung galaxy S, men jag tycker den är förliten i skärmen. Så det blir en Samsung galaxy tab med 7,1tum för mig. Jag surfar så mycket att den blir perfekt för mig.

Känns som jag har hamnat i ingemansland.

Vet inte hur jag ska hantera allt.

Orkar inte med att bli behandlad som skit hela tiden.

Tycker jag förtjänar respekt.

Är det så man tackar någon som alltid ställer upp?

Skit samma......

Idag har vi haft helt underbart väder. Packade en fika korg och stack till sjön.

Emmy, Anders och Lotta kom dit också.
Tyvärr kunde jag inte ligga i solen för det sticker på huden hela tiden. Det har med min hudcancer att göra. Jag låg under trädet i skuggan med min bok.

Sen var jag fotograf :)

Som vanligt är det ingen som tar kort på lilla mig. Eller ska man säga Feta jag.....

Om ni kollar på facebook i mina album. Hur många kort finns det på moi?

Här kommer kort på dagen i alla fall.

Hade faktiskt en helt underbar dag. Många skratt :)

Hoppas på lika fint väder i morgon. Då blir det några timmar under mitt träd igen tillsammans med min bok :)

Kramizar på er :)

Usch får snart samvetskval att jag inte uppdatera bloggen varje dag.

Har haft mycket runt mig dom senaste dagarna.

Har gjort naglar på min grannar. Dom blev sååå fina och nöjda.

Passade på att göra på mig själv också :)

Sen har jag haft problem med magen igen. Värken knäcker mig snart. På tisdag nästa vecka ska jag göra tjocktarmsröntgen. Vilket betyder att jag ska laxera mig i två dagar :( Det är så jobbigt för man blir helt utmattad av denna tarmtömmning.

Men något negativt inför det positiva. Jag ser fram emot röntgen så man får svar varför jag har sån värk.

Sen har det varit lite jobbigt mellan mig och mannen. Kanske är för att känslorna efter operationen kommer upp.

Jag börjar visa hur jag har mått och hur jag mår av allt som hänt. Han visar det på sitt sätt. Så vi har nog krockat lite mitt i allt.

Sen fick han en surfmobil. Vilket har gjort att han föll tillbaka i gamla vanor. Vilket jag inte accepterar.

Han måste välja.

Idag har vi varit hemma hos Emmy och Anders. Trots värken så var jag tvungen att komma hemifrån lite.

Alltid roligt att snacka lite skit med ungdomarna.

I morgon kommer Lottas kille hit för första gången. Ska blir roligt att träffa honom. Se vad det är för en kuf :)

Vi ska välja lite färg för måla om i sovrummet och extra rummet. Funderar på att fixa lite i köket också. Få lite annat att göra.

Nej nu är det dags för sängen känner jag. Har ju inte sovit på flera nätter för min förbannade magvärk.

Lovar att försöka bli bättre med min blogg :)

Kram på er