Nu börjar jag bli riktigt förbannad.

Varje gång vi ska boka barnens flygbiljetter så är det problem.

Nu har vi hållt på i en timme med bokningarna.

Fattar inte vad problemet är ???????

Dom har flugit till oss sen 2008 och aldrig varit några problem med bokning.

Vad jag förstår så har inte barnens mamma problem när dom ska boka hemresan.

Detta gör mig galen.

Varit helt underbara dagar tillsammas med Emmy och hennes Anders. Mysigt att ha dom hemma. Inte så ofta vi ses känns det som.

Nu ska dom till Halmstad för fira midsommar med sina vänner. Klart att hon ska ha en härlig midsommar, men oron finns inom mig hela tiden.

Jag är en sån hönsmamma. Har så svårt när man tappar kontrollen.

Har sagt till henne att hon måste höra av sig någon gång per dag. Så jag kan vara lugn.

Hon sa till mig innan att jag inte fick ringa hela tiden. Klart jag inte ska ringa. Hon måste få ha sin frihet. Jag skojade med henne och sa att om hon inte svara när jag ringer så ringer jag Polisen. Svarar hon inte efter 20 min så ringer jag insatsstyrkan och sen ringer jag sjöräddningen. Hahahahhahaha

Nej, skämt och sidor. Klart man är orolig när dom ska festa på en camping. Det händer alltid något när det är midsommar.

Där spriten rinner in, rinner vettet ut......

Nu är det dags att köra till stan med Emmy.

Det är så mycket som händer runt omkring oss just nu.

Tyvärr har mitt internet legat nere över helgen och blogga via surfplattan gillar jag inte.

Man är väldigt beroende av detta internet.

Är så glad att Uffe verkligen vill ta tag i sin motion. Vi har tagit promenader varje dag. Att man kan bli så beroende av lite motion. Igår gick vi inte för min mage ville inte att jag skulle ut tydligen. Men det kändes konstigt att man inte tog den dagliga rundan.

Är så glad att se resultat på vågen :)

Jag måste ta tag i min läkare, min mage blir bara värre. Värken är olidlig.

Måste även ta kontakt med min hudläkare igen. Varje sommar har jag ett helvete för denna solcancer jag har. Nu har det blommat upp igen och denna gången är såret på ögonbrynet djupare. grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Gnäll gnäll

Men fan, det är inte roligt att aldrig känna sig riktigt pigg.

Om fyra veckor kommer barnen. JIPPI JIPPI

Saknar dom innerligt. Längtar och hoppas dessa veckor rusar iväg.

Idag var vi i stan för köpa Lottas födelsedagspresent.

Fann det hon önskar sig :)

Uffe jobbade med däcken och man såg hur han njöt av att få göra något. Sen utbyttes glädjen till förbannelse. Nu gick hans stomipåse sönder igen. Fattar inte att den inte håller när han sitter böjd för jobba. Måste ringa stomisköterskan för detta är ohållbart för honom. Hur ska det gå när han börjar jobba? Dom kommer ju att gå sönder på löpande band. Funkar inte att ha det på detta sättet. Hur ska han få en trygghet i sin sjukdom när påsarna inte funkar som dom ska?

Är det någon som vet om dom ska gå sönder på detta viset eller har han bara otur?

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa en bok och hoppas att min magvärk försvinner.

Ber om ursäkt nu när ni läser bloggen att den blir kompakt. Skriver från surfplattan.Fattar inte hur man ska bli positiv när det bara händer massa skit runt omkring mig.Ett beslut måste fattas.

Nu bråkar mitt Internet igen. Beställde ADSL för flera veckor sen. Fattar inte vad det är som tar tid. Är så glad för surfplattan, annars hade jag blivit tokig. Sitter och väntar på mamma. Vi ska åka handla lite mat. Börjar sina i frysen. Så duschen kallar. Kram på er

Nu jäklar får det vara bra.

Detta funkar inte längre.

Jag kan inte vara så negativ längre. Måste för fanken ändra på mitt liv.

Jag får tänka positivt och se framåt.

Funkar inte att ha det så här längre.

Nu skiter jag i min sjukdom. Kommer att ta dagen som den kommer. Värken får jag tydligen leva med.

Uffe blir bara bättre för varje dag som går. Vi måste acceptera hans sjukdom också.

Ta tag i livet och njuta trots det är fyllt med smärta.

Nu är det dags att finna glädjen igen. Få tillbaka livsgnistan.

Dags att börja hitta på saker. Ta en weekend i någon stad. Finna en hobby som ger glädje. Planera lite för framtiden.

Nu kommer snart våra två saknade barn. Oh, vad mysigt det kommer att bli. Vi ska ha roligt och busa varje dag.

Dom kommer verkligen med glädje och liv.

Sååååååååå DAGS ATT TA TAG I SITT LIV

Lovar att ni kommer se en förändring inne på bloggen ;)

Mina tankar snurrar hela tiden.

Känner att jag blir tokig snart.

Tänker mycket på Uffe. På hans sjukdom. Det går verkligen i en berg och dalbana. Ibland funkar det kanon och vissa dagar funkar det inte alls.

Kanske ska vara så.....

Sen är det mig själv. Har så mycket inom mig att jag vet snart inte hur jag ska hantera allt.

Är så orolig för min son. Varför tar jag inte här inne. Vill prata med honom först.

Orolig för Emmy. Hur hon egentligen mår. Det har varit så mycket runt Emmy dom sista åren.

Orolig för Lotta. Hur det ska gå för henne. Hennes operation som ska göras. Den kommer att bli jobbig för henne.

Tänker mycket på min sjukdom. Känner att jag blir sämre för varje dag som går. Värken blir bara värre och värre.

Nu måste jag verkligen byta läkare. Kan inte kämpa mer mot honom. Trots alla bevis på röntgen och mina blodprover så är jag inte sjuk enligt honom,

Usch vilken gnäll det är på mig idag.

Men känner mig nere.

Idag åkte vi på bilbingo med min moster Irene, mamma, Valle och Uffe. Var inte roligt. Blev uppäten av myggen. Det som gör att man tappar sugen är denna förbannade värk man har hela tiden. Aldrig kan man vara glad och njuta.

GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Dags att lägga täcket över huvudet och inte komma fram mer.

Blääääää

För några år sen började jag skriva en bok.

Nu har den legat och samlat damm till ingen nytta.

Jag började skriva en bok om hur det är att leva med ett handikappat barn.

Hur omgivningen reagerade, träning, läkarbesök och om vardagen.

Vet inte om jag ska börja om helt och hållet.

Hrmmm tål att tänka på.

Jag är intresserad att skriva om min uppväxt och hur mitt liv har blivit.

Har så mycket inom mig som behöver komma ut.

Men jag kommer att skriva under synonym namn. Vill inte skada någon.

Vet inte hur jag gör......

Är så glad att Uffe börjar piggna till. Nu har vi varit ute på promenader i 4 dagar i rad. Är så glad att han orkar. Trots att dom inte är så långa ännu. Man får börja lungt så han inte förtar sig.

Märker att han är orolig för stomin. Att den ska gå sönder under promenaden. Får börja hjälpa honom att bygga upp sitt förtroende för påsarna innan det går för långt.

Min moster kom till mamma idag. Ska bli helt underbart att träffa henne i morgon. Saknar henne.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen. Trots jag har legat hela dagen av mina magsmärtor. I morgon måste jag ringa min läkare. Känner att det blir värre med smärtan. Don´t like this at all........

God natt världen

När man har det jobbigt runt sig så letar man efter styrkan.

Behöver inte leta länge.

Min styrka finns i barnen.

Mina barn är det bästa som hänt mig. Utan dom vore jag inte hel.

Saknaden efter dom är så svår när dom inte är hemma.

Som igår när Emmy kom hem så bubblar det i magen av glädje och lycka.

Känner hur glad och sprallig jag blir.

Man får en energi kick av ungdomarna.

Jag längtar till vecka 29 då Uffes barn kommer till oss.

Ska bli helt underbart att träffa dom. Krama om dom igen.

Vi blir en hel familj i några veckor.

Oh, vad jag saknar dom.

Här kommer lite kort på mina barn när dom var små.

Fattar inte vad tiden tar vägen. Känns som det var igår dom var små.

ÄLSKAR ER AV HELA MITT HJÄRTA <3

NI ÄR MINA MIRAKEL