Idag fann jag min dotters förlossningspapper från 1987.

Bland dessa papper ligger det utdrag från boken jag skriver om hur det är att leva med ett handikappat barn.

Ett litet utdrag från boken......

Tomheten som blev i rummet var fruktansvärd och ångersten skrek i kroppen och ville ut.

Jag fattar det inte. Varför blev det en brådska? Vad har hänt?

Dörren öppnades och in kom en barnläkare med vår dotter i kuvös. Jag fattade direkt att det var något som inte stämde. Friska barn ligger inte i kuvös.

-"Jag vill bara meddela att er dotter är född med ett handikapp som heter Spina Bifida och betyder ryggmärgsbråck.

-"Vad sa du? Vad menar du med att hon är handikappad? Det stämmer inte.

-"Hon har ett bråck som sitter vid ländryggen. Vill du se?

Innan jag hann svara lyfte han på kompressen. Jag såg ett hål som satt precis ovanför rumpan och ryggraden blottades. Jag vände äcklat bort huvudet och började gråta. Vad var detta för en iskall läkare som inte tog hänsyn till mina känslor?

-"Er dotter ska transporteras direkt till Lund för omedelbar operation. Det är viktigt att bråcket sluts innan det blir infekterat.

-"Varför kan ni inte operera henne här?

-"Dom har bästa resursen där och där finns även neurokirurgen. Hon åker om två timmar.

-"Vi då? Du tror väl inte att jag släpper iväg henne själv.

-"Ni får tyvärr inte plats i ambulansen på grund av kuvösen. Vi har beställt en extra till er och den kommer omkring kl tjugo. Nu måste vi ta ut er dotter i barnkammaren för att förbereda henne inför resan. Pappa kanske vill följa med och hjälpa till?

Stefan tittade på mig och jag sa till honom att det kunde han göra så att jag kunde vara ensam en stund.

När dörren stängdes efter dom skrek jag rakt ut. Jag överlever inte detta. Jag skrek tydligen så högt att en sköterska kom in och undrade vad som hänt. Hon såg hur hysterisk jag var och bad en läkare ge mig en lugnande spruta.

Dörren öppnades och in kom Stefan med Charlotte. Jag vände bort huvudet för att slippa se dom.

-"Vill du säga Hej Då till henne?

-"Nej tack, jag avstår.

-"Sluta och tramsa dig. Du måste säga Hej Då.

-"Måste? Vem har sagt det? Snälla ta ut henne.

Stefan gick ut med henne och lämnade ett tomrum efter sig.

En sköterska kom in med fem stycken fotografier på henne. Hon såg att jag ville vara ifred och la dom bara på bordet.

Jag vände mig försiktigt om och såg fotona. Jag tog upp ett, tittade försiktigt på det som om det skulle gå sönder. Tårarna kom självmant utan ansträngning.

Mitt lilla barn. Vem vill dig så här ont? Varför kunde dom inte straffa mig istället?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer att ha denna blogg lite nedlagd. Kommer inte att skriva så mycket på ett tag.   Känner att familjen är viktigare än denna blogg. Mycket har hänt och vi behöver bearbeta.   Hoppas ni har förståelse för detta mina vänner. K...

  Usch, jag får så dåligt samvete mot familjen. Jag kan vara knäpp och kanske lite orättvis.   Jag har alltid varit pedant. När barnen var små gick det till överdrift. Jag städade nästan alla vakna minuter på dygnet. Jag kunde till och med ...

  Idag har vi haft vår familjemöte.   Men idag var det bara jag som fick prata. Vi brukar ha våra möten där alla får prata och säga sin mening. Om det är någon/något dom är irriterade på så ska man ta åt sig och försöka lösa problemet. Al...

  Nu e det tyst och lugnt här hemma. Alla sover och endast jag är vaken som vanligt.   Nu kommer tankarna igen.   Satt faktiskt och tänkte på mig själv. Hur jag är och vad jag står idag.   Jag är nog inte lätt att leva med. Jag gnäl...

  Idag kom Emmy hem och var ordentligt dålig. Hon gick och lade sig för vila en stund. Efter någon timme kom hon och sa att hon inte kunde andas ordentligt.   Vi åkte in på en gång till jourläkarcentralen. Dom undersökte henne på en gång oc...