Jag vill lätta lite på trycket jag har inom mig.

Ingen fattar hur jag /vi har det egentligen.

Det som är jobbigast är att våra vänner drar sig undan.

Varför???

Inget har förändrats. Det enda är att man har många tankar och funderingar på framtiden efter Uffes operation.

Detta hände även när jag födde Lotta. Hon föddes handikappad och efter förlossningen försvann alla mina vänner på löpande band. Dom visste inte hur dom skulle hantera Lotta och vad dom skulle prata om.

Vad var skillnaden på ett handikappat barn och ett friskt barn?

Jag var ju samma Marie ändå.

Man kan jämföra vid någon som förlora en nära anhörig. Det är viktigt att vänner inte drar sig undan. Att man finns där och är som vanligt. Vill personen i fråga prata om sorgen gör dom det. Men det är viktigt att man finns där och är som vanligt så man får in vardagen i livet igen.

Samma är det för Uffe och mig.

Det är som vanligt. Fast vi har sorg att han har en sån allvarlig sjukdom som han har.

Jag känner ingen skyldighet att det är VI som ska ta kontakt med våra vänner. Att vi ska jaga och berätta hur allt är.

Vänner bryr sig och visar att dom ändå finns där trots allt som hänt.

Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu.

Orkar inte att lägga min energi på vännerna just nu.

Vill lägga allt på Uffe och mig själv.

Det som gör att jag känner mig så sviken och lurad är att många förväntar sig att jag ska ställa upp för dom när det är svårt.

VARFÖR INTE FINNAS DÄR FÖR OSS

 

sylvana fransson

27 maj 2011 11:07

men marie du skall skita i dessa personer som kallar sig vänner dom är inga vänner så är det. Skaffa dig nya istället som förstår er hur ni har det, du/ni har ju oss här på fb ja många åtmistone som ni har som vänner, jag kommer alltid att vara din vän skall du veta. Man rår väl inte för att man får ett handikappat barn o jag räknar inte lotta som handikappad för hon är som vilket barn som helst för mig o vad anbelangar så kan ju inte ni hjälpa att ni blivit sjuka. Fan vilka sjuka människor det finns som kan vända er ryggen när ni behöver det som mest. Jag har också sk vänner som har vänt mig ryggen sedan jag fick barn sjuka i huvudet kallar jag dom o jag skiter i dom vill ingen umgås så bryr jag mig inte om det fast det är tråkigt. Men du har en vän här för livet marie jag försöker stötta er fast jag sitter här i diö men bara ett glatt ord kan uppmuntra med ju.

Ta hand om er så hörs vi av
många kramar din vän sylvana

 

n´åke

27 maj 2011 11:35

Jag syns sällan men jag tänker ofta på er, kunde jag skulle Jag göra mer än att "bara" synas i skrift ibland, finns betydligt mer jag skulle vilja göra.
Skriv gärna ett personligt mail till mej på fb. och berätta OM du känner du vill.
Sänder värmande och tröstande kramar från Bomsund.
ER Vän Åke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer att ha denna blogg lite nedlagd. Kommer inte att skriva så mycket på ett tag.   Känner att familjen är viktigare än denna blogg. Mycket har hänt och vi behöver bearbeta.   Hoppas ni har förståelse för detta mina vänner. K...

  Usch, jag får så dåligt samvete mot familjen. Jag kan vara knäpp och kanske lite orättvis.   Jag har alltid varit pedant. När barnen var små gick det till överdrift. Jag städade nästan alla vakna minuter på dygnet. Jag kunde till och med ...

  Idag har vi haft vår familjemöte.   Men idag var det bara jag som fick prata. Vi brukar ha våra möten där alla får prata och säga sin mening. Om det är någon/något dom är irriterade på så ska man ta åt sig och försöka lösa problemet. Al...

  Nu e det tyst och lugnt här hemma. Alla sover och endast jag är vaken som vanligt.   Nu kommer tankarna igen.   Satt faktiskt och tänkte på mig själv. Hur jag är och vad jag står idag.   Jag är nog inte lätt att leva med. Jag gnäl...

  Idag kom Emmy hem och var ordentligt dålig. Hon gick och lade sig för vila en stund. Efter någon timme kom hon och sa att hon inte kunde andas ordentligt.   Vi åkte in på en gång till jourläkarcentralen. Dom undersökte henne på en gång oc...